INRIKES Socialdemokraterna har presenterat ett nytt förslag som innebär sänkta skatter för vanliga arbetare. Genom förslaget försöker man framställa sig som ett parti på vanligt folks sida, men verkligheten talar ett annat språk.
Den skattesänkning som Socialdemokraterna förespråkar skulle betyda ungefär 160 kronor mer i plånboken för vanliga arbetare och inte ens en hundralapp för pensionärer. För vissa kan det säkert göra skillnad, men tittar man på vad som faktiskt hände under tiden som Socialdemokraterna satt i regeringen måste man skratta åt vad de själva kallar en ”rättvis ekonomisk politik”.
När den moderata regeringen Reinfeldt tillträdde efter valet 2006 ägde fem procent av Sveriges befolkning lite mer än 15 procent av landets tillgångar. Åtta år senare, när Socialdemokraterna fick tillbaka makten var siffran ungefär densamma. Med Socialdemokraterna vid makten började dock skillnaderna öka och redan 2020 hade samma fem procent klättrat till att äga 20 procent av alla tillgångar i landet.
Under samma period har också andelen personer med varaktig låg ekonomisk standard, det vill säga fattiga, ökat med en eller två procent och löneutvecklingen var generellt sett svagare under Stefan Löfvens än under Reinfeldts styre.
I årets avtalsrörelse har dessutom de socialdemokratiska fackföreningsledarna skrivit på en rad nya avtal som cementerar reallönesänkningar för mer eller mindre hela Sveriges arbetande befolkning. Dessa raderar ut stora delar av de reallöneökningar som arbetarna fick under de föregående åren och är en gåva till det svenska kapitalet.
Med förslag om marginella skattesänkningar försöker Socialdemokraterna framställa sig som något de inte är, som att de står på folkets sida – i själva verket är de kapitalets parti, framför allt därför att de kan få folk att tro att de inte är det.
