UTRIKES En omfattande strejk bland lastbilschaufförer har förlamat stora delar av Iran, där tiotals städer rapporterar stillastående godstransporter. Protesten, som pågått i flera dagar, utlöstes av regeringens planer på att införa ett nytt prissystem för dieselbränsle. Det nya systemet innebär att många förare skulle tvingas betala mellan 0,57 och 0,84 USD per liter, i stället för det subventionerade priset på 0,006 USD – en höjning på upp till 14 000 %.
Fackföreningen Sammanslutningen av lastbils- och taxichaufförers föreningar i Iran förklarade att förarna redan idag arbetar med minimala marginaler, tyngda av höga kostnader för försäkringar, vägtullar, reparationer och begränsade bränslekvoter. I ett uttalande säger fackföreningen:
”Vi strejkar för att kräva våra rättigheter. Vår enighet är det enda sättet att förändra situationen till vår fördel.”
Videor från landet visar övergivna lastbilsparkeringar och stillastående fordon, medan rapporter vittnar om ett hårdnande svar från myndigheterna – inklusive gripanden och våldsam upplösning av förarsamlingar.
Den iranska lastbilsstrejken är inte en isolerad protest – det är ett uttryck för hur arbetarklassen reagerar när den kapitalistiska staten – vare sig den är ”västvänlig”, ”islamsk” eller ”suverän” – försöker vältra över systemets kris på deras axlar. När bränslesubventionerna i Iran skärs ned för att balansera statsbudgeten, är det proletariatet som får betala – med sin lön, sin hälsa och till sist sin överlevnad.
Det iranska fallet visar tydligt hur klasskampen tar form även under religiösa eller ”anti-imperialistiska” regimer: när staten försvarar marknadens logik och slår ned på organiseringen, agerar den som varje annan borgerlig regim – med repression.
