Som uppföljning till artikeln i förra numret av Riktpunkt, där jag försökte ge en mer historisk bild av den österrikiska arbetarrörelsens kamp, tänkte jag nu försöka mig på en analys av dagens situation i Österrike.
Kommunistische Partei Österreichs och Partei der Arbeit Österreichs
Sedan det österrikiska statsfördraget, som undertecknades 1955, har det österrikiska kommunistpartiet (KPÖ) marginaliserats allt mer. Sedan valet 1959 har man inte varit representerade i Österrikes parlament och man har därefter legat på runt 1% av rösterna. Samtidigt lyckades man som parti undvika de revisionistiska vågor som svepte fram över världens kommunistpartier på 60- och 70-talet. När C.H. Hermansson och hans vänner driver på SKPs utveckling mot VPK sker samma sak inte i Österrike. Man lyckades dock inte hålla ut fram tills idag. I och med kontrarevolutionen 1990, där kapitalismen slutgiltigt återupprättas i majoriteten av de tidigare socialistiska länderna vinner revisionismen även i KPÖ. Den marxist-leninistiska oppositionen marginaliseras och inte förrän 2005 organiserar den sig mer kraftfullt. Då bildas Kommunistische Initiative som en marxist-leninistisk fraktion inom KPÖ. Med hjälp av den formerar sig de marxist-leninister som fanns kvar i partiet och slutligen bryter man med KPÖ. 2013 bildas således Partei der Arbeit Österreichs (det Österrikiska Arbetets Parti – PdA). I splittringen får man med sig fackföreningsfronten (KOMintern), ungdomsförbundet (KJÖ) och universitetsförbundet (KSV). Man ansluter sig även till Initiativet för arbetar- och kommunistpartier, där även SKP ingår.
Splittringen ledde i princip till en förlamning av KPÖ i hela landet, förutom i Steiermark och Graz. Där har man nått stora framgångar i det politiska arbetet och under sommaren utsågs KPÖs ledare i Graz till vice-borgmästare. Detta kunde ske för att KPÖ sitter på nästan 20% av röstetalet i staden, som är större än Malmö. Till saken hör även att KPÖ Graz bojkottar resten av KPÖ på grund av revisionismen som spridit sig där – de vägrar delta på KPÖs kongresser tills dess att politiken ändrar riktning. Man kan då fråga sig varför Graz-avdelningen ändå väljer att stanna kvar i KPÖ. Den något krassa anledningen är att man skulle förlora röster utan namnet. Det tyder på opportunistiska drag och en viss svaghet i förankringen hos arbetarna. Samtidigt så är de öppna för samarbete med våra kamrater i PdA och de tar öppet ställning för dessa, till förtret för revisionisterna i det egna partiet. Om inte annat, så visar situationen i Graz att det är möjligt att föra en revolutionär politik även i de imperialistiska länderna och att få betydande stöd för den.
Situationen som PdA står inför idag är på många sätt lik den vi står inför i Sverige idag. SKP, som den senaste tiden fått ny luft under vingarna med nya avdelningar och mer aktivitet, måste formera sig både ideologiskt och organisatoriskt. Partiet utvecklar nya politiska program, såsom skol- och lantbruksprogrammet. Detsamma gäller för PdA. Inom partiet pågår nu en programdebatt, där man i konstruktiv anda för fram förslag och diskussioner i den interna tidningen Einheit und Widerspruch. Man analyserar den österrikiska monopolkapitalismen, som i jämförelse med svensk monopolkapitalism är mer uppbunden med den tyska, villkoren för den österrikiska småborgerligheten, samt hur man kan lära sig av det mest framgångsrika kommunistpartiet i Europa – KKE. Just eftersom man inte formerat sig tillräckligt starkt som parti, har man inte kunnat fokusera på den utåtriktade aktiviteten helt och hållet, varför man inte i det senaste parlamentsvalet gick framåt såsom önskvärt vore. Man får dock en ny chans till detta, då presidentvalet som hölls i våras kommer att göras om i höst på grund av oegentligheter.
Fackföreningsfronten och ungdoms- och studentförbunden
I och med brytningen med KPÖ bröt även KOMintern, KJÖ och KSV med det tidigare moderpartiet och anslöt sig till PdA. Detta gav det nya partiet en rejäl grund att stå på och bygga vidare på. Vad gäller fackföreningsfronten fungerar den lite annorlunda än den skulle i Sverige. Detta beror på att man på fackföreningsnivå har små parlament, kallade Arbeitskammer. Till dessa ställer de olika politiska fraktionerna upp kandidater, som i ett vanligt val. I dagsläget har man representation i Wien och provinsen Niederösterreich. Man var även nära ett mandat i Tirol.
Ungdoms- och studentförbunden är även de aktiva med demonstrationer, studier och andra aktiviteter. De båda samarbetar tätt och har en delvis sammanknuten organisation och brukar stå som samarrangörer till de olika evenemangen. De har lokalavdelningar så gott som över hela landet och genomför regelbundet aktioner. En nyligen genomförd aktion som fick viss uppmärksamhet var när KJÖ och KSV genomförde en protest under ett kommunalrådsmöte i Innsbruk. De avbröt mötet för att protestera mot bostadspolitiken i staden, som gynnar finanshajarna.
Den politiska situationen i Österrike
Det finns vissa likheter mellan den politiska situationen i Österrike och Sverige. De kommunistiska partierna befinner sig i likartade situationer och möter likartade problem, såsom kraftigt ökande högerextremism och en strid ström av flyktingar, som högerpopulisterna inte är sena att slå mynt av.
I Österrike arrangerades nyligen presidentval, som i sista omgången stod mellan FPÖs (den österrikiska motsvarigheten till Sverigedemokraterna) och kandidaten för Die Grünen (motsvarigheten till Miljöpartiet). Utfallet blev 50.3% för kandidaten för Die Grünen och 49.7% för FPÖs kandidat. Stödet för FPÖ var kompakt på landsbygden; endast i städerna lyckades Die Grünen vinna majoritet. I somras beslutades dock att detta val måste göras om, då man upptäckt oegentligheter i valförfarandet. Detta öppnar upp för en förnyad politisk kamp, där samma kandidater går in för ytterligare en valkampanj. Detta gör även PdA, som kommer engagera sig inte bara i detta val, utan även i ett kommunalval i Wien (i Leopoldstadt i centrala staden) som även det måste tas om. Den politiska situationen är således tämligen tillspetsad, mer så än i Sverige.
Det är dock inte bara den österrikiska fascismen som är på frammarsch, utan även den turkiska visar sig. Både Tyskland och Österrike står inför liknande problem, då båda länderna har stora turkiska invandrargrupper och bland dessa är fascismen utbredd. I och med den tillspetsade politiska situationen i Turkiet och Syrien har dessa även i Österrike och Tyskland radikaliserats. Under sommaren attackerades en kurdisk manifestation i Linz av turkiska fascister och nationalister, varpå stadens socialdemokratiske borgmästare förbjöd kurderna att i fortsättningen demonstrera – det kan ju provocera! För någon vecka sedan försökte även turkiska fascister storma vad man trodde var en kurdisk fest i Wien. Väl framme märkte man att det inte alls var kurder, utan serber, varpå situationen desarmerades. Även om det inte lyckades säger det en hel del om situationen och det politiska klimatet, som ständigt hårdnar.
Slutligen några ord om den österrikiska kapitalismen. Österrike står i högre utsträckning under den tyska imperialismens dominans, där det exempelvis inte finns några inhemska livsmedelskedjor, dessa kontrolleras uteslutande från Tyskland. Av de fem största bolagen i Österrike är det egentligen bara ett som kontrolleras av landets egna monopolkapitalister, resten kontrolleras av framför allt tyska, där Porsche/Volkswagen och REWE-koncernern dominerar. I Sverige är situationen annorlunda, där de fem största bolaget ägs eller kontrolleras av svenska monopolkapitalister. Samtidigt har de österrikiska bankerna fått mycket större spelutrymme utomlands än vad de svenska fått. Medan de svenska bankerna, med Swedbank i spetsen, fått Baltikum tilldelat sig, är Erste Bank och Raifeissen Bank två av de största europeiska bankerna och Erste Bank äger bland annat den största banken i Rumänien och den största i Slovakien. På liknande sätt sträckte den österrikiska finanskapitalismen ut sina tentaklier i Ungern, där Budapests börs kontrollerades som en underavdelning till Wiens börs.
Framställningen är naturligtvis väldigt förenklad, men det är svårt att fånga upp de olika aspekterna och gråzonerna i en kortare artikel. Förhoppningsvis får dock läsaren ut någonting av texten ändå!
Andreas Sörensen
2 thoughts on “Den politiska situationen i Österrike”