Förra årets vanligaste namn var Elsa och Alice bland flickorna och William och Lukas bland pojkarna. Namnpopulariteten har förmågan att variera genom åren, och en generation brukar vanligen undvika att ge sina barn samma namn som de själva bär.
Själv undrar jag varför namn som Göran, Jan, Fredrik, Carl etc. är fullständigt ute bland pojkarna eller varför exempelvis Maud, Birgitta, Beatrice, Gudrun och Viktoria inte behållit sin popularitet bland flickorna!
För enligt den gängse namncykeln borde namnen ha fått en ny popularitet under 2010-talet, men så har inte skett!?
Kan det ligga samma mekanismer bakom detta som gjort att ADOLF helt uteblivit som tilltalsnamn åt svenska gossebarn sedan 1945? Dock finns än så länge Ebba kvar på en åttonde plats bland populära flicknamn, men hur länge??
Det oerhörda hyckleriet
Den ” blåblodiga” adeln gifter sig numera av kärlek och skaffar nya arvingar, precis som vanligt folk. Nu har kungafamiljen utökats med åtminstone fyra barn samt ingifta prinsar och prinsessor! Inget konstigt med det, säger någon, för äkta kärlek är väl aldrig fel?
Men det hela är i alla avseenden demokratiskt makabert. Inte nog med att posten som statschef går i arv i det ack så demokratiska Sverige. Detta helt i strid mot allt vad demokratins principer heter. Vi förlänar dessutom avkommans tillkommande en adelstitlel, vilket gör överklassnobbarna till hertigar och hertiginnor, bara hur som helst. Att gifta sig till en sån titel kan bara kommenteras som, ”det är inte illa knullat av en ofrälse”.
Kungen och hans avkommor är produkter av en förvriden social drönartillvaro. Felet består i att de genom börd förlänas påtvingade uppgifter som de kanske alls inte är lämpade för. Systemet belönar dem med ett astronomiskt socialbidrag, i det kungliga sammanhanget omdöpt till apanage.
Att detta medeltida system tillåts leva vidare är anstötligt och en skam för det Sverige som kallar sig demokratiskt. Därför säger vi som arbetarrörelsen alltid sagt och alltid bör säga, så högt det bara går: Avskaffa monarkin!
Bevara oss för utländska butikskedjor
Tyska dagligvarukedjan Lidl växer så det knakar. Över 100 000 anställda i 25 länder, Företaget har sedan 2003 varit etablerat i Sverige.
Men hur kommer det sig att en kedja som Lidl kan hålla så pass låga priser? Ja, först och främst handlar det om anställningsformer som att anställa på deltid, och att bara anställa unga. Ja, Lidl anställer endast unga som kan gå in på de lägsta lönerna och gör ingen hemlighet av det på hemsidan.
Ett annat sätt att göra profiter är att bara anställa på deltid. På Lidl jobbas 25-timmarsveckor och endast vid trängande behov kan man låta de anställda jobba några extra timmar, men bara vid behov.
Detta att de anställer folk bara på fem timmar om dan, är inte bara en slump. Reglerna säger att man inte får jobba mer än fem timmar utan rast. Jobbar man max 5 timmar om dan så då kan de ju dra in på rasterna också. De utnyttjar folk maximalt.
Och faktum kvarstår: Lidl är billiga, mycket beroende på att Lidl tänjer på gränserna för det lagliga och ibland även bryter mot lagen, inte bara när det gäller anställningsformerna. Sedan Lidl etablerade sig i Sverige har man bland annat uppmärksammats för att importera tysk mjölk under falsk varubeteckning, för att bryta mot skyltningsreglerna, för att vägra bygga kundtoaletter, Ännu mer graverande är naturligtvis anklagelserna om förnedrande behandling av de anställda, bland annat genom tidstudier (hur många varor kan skannas på den och den tiden) och orimliga krav på kunskaper om sortimentet.
Strandskyddet
Strandskyddet tillkom på 1950-talet för att hindra en överexploatering av stränderna och bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten för friluftsliv. Sedan 1994 tas också hänsyn till strändernas betydelse för den biologiska mångfalden.
För några år sedan ändrades reglerna för strandskyddet, vilket innebär att kommuner kan peka ut områden i strandnära lägen där det skall vara lättare att få dispens för bebyggelse, under förevändning av ”landsbygdsutveckling”.
Det fifflas dock rejält med strandskyddet, bland annat har kommuner kunnat kringgå strandskyddet genom att utvidga detaljplaner för redan befintlig bebyggelse.
Prat om ”landsbygdsutveckling” till trots, i praktiken innebär en uppluckring av strandskyddet ett ökat byggande av attraktiva bostäder åt överklassen, på allmänhetens bekostnad vars rörlighet i natursköna områden inskränks.
För min del anser jag att strandskyddet bör förstärkas istället för att luckras upp. Likhet inför strandskyddslagen kräver att stränderna skall vara tillgängliga för alla. Om så för något så kapitalistiskt olönsamt som promenader.
Bekämpa skattefusket istället för att slå på sjuka och arbetslösa
Vi är alla överens om att förtroendet för vårt gemensamma sociala försäkringssystem behöver upprätthållas. Regeringar av olika kulörer har under lång tid bedrivit en medial kampanj för att vilseleda oss att tro att fusket inom socialförsäkringssystemet är betydligt mer utbrett än vad det faktiskt är. Man arbetar frenetiskt på att utmåla varenda bidragstagare som fuskare, när de egentligen bara vid behov får tillbaka en del av vad de själva redan har varit med och betalat in.
Till skillnad mot borgarna ser jag inte på svenska folket som fuskare, utan som ärliga hårt arbetande människor, och även dessa kan bli sjuka, arbetslösa och pensionerade. Inte heller stämmer det att socialförsäkringssystemet skulle vara för generöst utformat. Vi löntagare betalar in åtskilligt mer till systemet än vad som tas ut i ersättning.
Vi borde istället jobba för att säkerställa förtroendet för vårt sociala försäkringssystem, ökade resurser för skattemyndigheters och ekorotlars utredningsarbete, hårdare straff för ekonomisk brottslighet samt slutligen rapporteringsskyldighet för alla revisorer att anmäla varje form av misstänkt skattebedrägeri kombinerat med kännbara konsekvenser vid underlåtande att göra detsamma. Dessa förslag fungerar, är rättvisa och bör välkomnas av alla ärliga människor såväl inom som utom näringslivet
”När stora tjuvar stjäl en miljon, talar man om business eller penningtransaktion, när mindre tjuvar stjäl på samma sätt, talar man om brott mot lag o rätt och etikett.
Mats Hedell