Kapitalismens brott är något vi aldrig eller sällan får höra och läsa om. Kanske på grund av att kapitalägarna äger de flesta medierna.
Industrialiseringen i USA började ungefär på 1830-talet. Städer bildades runt industrierna. För att föda alla arbetstagare och städernas invånare behövdes det att landet producerade mat. Men problemet var att den bördiga jorden väster om huvudstaden Washington ägdes av ursprungsbefolkningen. Så den kapitalistiska regeringen i USA beslöt att konfiskera marken och med militära medel flytta alla indianer som stod i vägen för kapitalismens utveckling. De indianer som vägrade att flytta massakrerades.
Resten förflyttades till koncentrationsläger där de flesta dog av svält, umbärande, misshandel, regelvidriga avrättningar, slavarbete, svåra sjukdomar med mera. Barn tvångsomhändertogs och placerades i arbete – eller helt enkelt försvann. Ursprungsbefolkningen skulle enligt ett regeringsbeslut bli ”vita” – klippa håret, bära västerländska kläder med mera. Indianerna förbjöds att använda sitt språk, kultur och utöva sin religion. Till och med namnen på människorna ändrades till engelska namn. Detta pågick under nästan ett helt sekel allt eftersom kapitalismen ville ha mer mark för att bruka jorden. Det var inte av humanitära skäl som USA:s kapitalister upphörde med förflyttningen. Det verkliga skälet var att kapitalisterna i Washington redan hade stulit allt som var värt att stjäla – och att det enbart fanns en spillra kvar av ursprungsbefolkningen. Den spillran placerades i reservat, på mark som var så näringsfattig att de vita hade förkastat den som värdelös. Den gick inte att odla på och bisonoxen som födde ursprungsbefolkningen hade på det stora hela utrotats.
Fattigdomen var och är enorm i dessa utsatta områden i USA. Indianerna lever fortfarande i sviterna av förintelsen – skapad av kapitalismen. Medellivslängden i reservaten ligger på omkring 45-48 år medan i övriga USA ligger den på 77-80 år. Cancer, hjärtsjukdomar, diabetes, misshandel, enormt drogmissbruk och brist på utbildning gör att reservaten är de fattigaste områdena i USA. Kapitalisterna i USA beskyller förhållanden på indianerna själva och anklagar dem för att vara lata. Men det är inte sant. I USA måste en människa ha pengar för att klara sig. Pengar för att kunna utbilda sig, pengar för att inte svälta, pengar för att bygga upp ett företag. En indian har inte samma möjlighet som en vit har i USA. USA:s regering har aldrig försökt skapa något hållbart för ursprungsbefolkningen.
Det finns naturligtvis undantag. Det finns indianska befolkningsgrupper som startat spelföretag. Men ändå lever befolkningen i dessa reservat under fattigdomsgränsen just på grund av kapitalismen – få blir rika medan majoriteten förblir fattiga.
USA har alltid berömt sig själv och hävdat att de under två sekel har haft religionsfrihet. Återigen en lögn. Det var så sent som 1978 som den amerikanska regeringen tillät att alla indianer har rätt till sin religion (American Indian Religious Freedom Act). Dessförinnan hade ursprungsbefolkningen varit tvungen att bedriva sin religiösa tro i skymundan i bergen i Black Hills – som många stammar anser är heliga (samma berg som en skulptör har vanhelgat genom att avbilda fyra amerikanska presidenter med bistånd från den amerikanska regeringen). Före 1978 förföljdes och fängslades indianerna enbart för sina åsikter och för att ha utövat sin födelsereligion. Många indianska kvinnor har steriliserats mot sin vilja av den kapitalistiska amerikanska regeringen (från 1973 till -76, orsaken till att kvinnor steriliserades var att regeringen ville ’förbättra’ hälsovården).
Vid 1800-talets början fanns det ungefär 45 till 70 miljoner indianer i USA. När året 1900 inleddes fanns det omkring 230 000 indianer kvar i livet. För att ta en jämförelse: enligt statistik var det cirka 5 till 7 miljoner judar som gasades ihjäl i koncentrationslägren.
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tycks acceptera USA:s brott mot mänskligheten. Jag har inte hört någon kritik från honom mot det kapitalistiska systemet i USA och hur USA behandlar ursprungsbefolkningen. Däremot har jag hört desto mer av hans befogade och obefogade kritik mot kommunismen och Sovjetunionen – en kritik som allt som oftast tycks ta osedvanliga proportioner. Anser han att vissa människor är mindre värda i förhållanden till vilket system de lever i? Hans tystnad när det gäller dödskjutningarna av svarta i USA är väldigt talande. Men om det hade hänt på Kuba, tror ni då att han hade varit tyst?
Kerstin Stigsson
