Sveket

Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt och statsminister Stefan Löfven (s). (c) Europaportalen.se [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Jag är besviken på Vänsterpartiet trots att jag inte är medlem eller röstade på dem i höstens val. Jag trodde att de hade ett större kurage än vad de hade och röstat emot den här arbetarfientliga politiken. Så jag kan nog förstå att besvikelsen måste vara stor inom och utom partiet.

När Vänsterpartiet väljer att stödja Stefan Löfven väljer de även att stödja den nyliberala politiken. Jonas Sjöberg gav som orsak i pressträffen den 16 januari att Vänsterpartiet ville välja det minst onda. Han sade att om de inte valt att stödja Löfven, hade det blivit en värre högerpolitik än den S, C, Mp och L förhandlat om och att det dessutom skulle bli en rasistisk politik.

Vänsterpartiet sätter kärran framför hästen. Det är den nyliberala politiken som är orsaken till att arbetarna går till Sverigedemokraterna. Det är inte Sverigedemokraternas egen politik som lockar arbetare att rösta på dem. Vänsterpartiet – men även socialdemokraterna – måste gå tillbaka till de socialistiska rötterna, införa en socialistisk politik som tar ställning för arbetarna och de fattiga. Det är den politiken som hindrar Sverigedemokraterna att bli större.

Den före detta miljöpartisten Carl Schlyter är inne på samma linje som jag.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förvaltar det liberala systemet – kapitalismen – som de säger utåt att de avskyr. Vänsterpartiet vill inte vara utanför detta system. De vill inte bli kallade för extremister av de liberala. De vill vara med i den småborgerliga, högfärdiga, och nedlåtande liberala klubben där alla har näsan i vädret. I den här klubben arbetar de för att kapitalet ska inneha hela makten och inget till arbetarna. På Jonas Sjöstedts pressträff den 16 januari nämndes aldrig ordet ”arbetarklassen”. De som han nämnde var feminister, klimataktivister och vanligt folk (vilka de nu är). Han nämnde några till som jag idag inte minns.

Så hur stort inflytande kommer Vänsterpartiet att få? SVT Nyheter webb har gjort en liten lista.

Avtalet mellan C, Mp, L och S gäller. Det finns en klausul i 73-punktsprogrammet som inte ger Vänsterpartiet (eller andra partier) ett dugg inflytande. De får inte vara med och förhandla om budgeten och de 73 punkterna.

Hotet om misstroendeomröstning ekar tomt när Vänsterpartiet måste förlita sig på den höger som de säger sig förakta. Chansen att Moderaterna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna skulle stödja en sådan misstroendeförklaring på grund av ett angrepp på arbetsrätten eller införande av marknadshyror är minimal. Jag tror att chansen är större att det skulle snöa i helvetet än att Moderaterna skulle stödja en vänsterpartistisk misstroendeomröstning.

Alla partier i riksdagen har alltid ett inflytande i politiken.

Vänsterpartiet kan förhandla i andra frågor som inte rör budgeten och 73-punktsprogrammet. Dessa frågor måste vara ganska få vid det här laget.

Vänsterpartiet kan påverka Socialdemokraterna, men det är oftast tvärtom. Socialdemokraterna påverkar Vänsterpartiet.

Var det detta som vänsterväljarna röstade på i valet i höstas? Jag tror inte det.

Jonas Sjöstedt, vi vill inte gå med mössan i hand för att be om liberalismens allmosor, reformer som inte kostar kapitalet ett rött öre. Utan vi vill ha kamp mot kapitalet och dess makt.

Det behövs en nygammal radikalare socialistisk politik för att få arbetarna att söka sig från Sverigedemokraterna och tillbaka till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Utan arbetarna och de fattiga vinner man inga val.

Kerstin Stigsson

(Ursprungligen publicerad på Clartés blogg.)

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.