Ett genomgående tema under SKPs valkampanj 2018 var att hela tiden varna vänsterväljare för att kasta bort sin röst i riksdagsvalet. Med den varningen vände sig SKP i första hand till de tusentals väljare som i grund och botten delade SKPs syn på kapitalismen och dess oförmåga att lösa dagens problem. Genom ett otal exempel från utbildning, hälsovård, arbetsmiljö och andra områden visade SKP att dagens huvudproblem varken är Nya Moderaterna eller Sverigedemokraterna, utan kapitalismen.
SKP försökte under hela valkampanjen att förklara för de tusentals arbetare och tjänstmän som delade SKPs principiella systemkritik mot kapitalismen att kapitalismen är att betrakta som ett fängelse för arbetarna och tjänstemännen – ett fängelse där man även minst fyra gånger i månaden delar ut dödsstraff: varje månad dör minst fyra arbetare på sina arbetsplatser.
Vi sa att varje röst på något av riksdagspartierna är en bortkastad röst eftersom riksdagspartierna endast tävlade med varandra om att kunna erbjuda den trevligaste fångvaktarpersonalen. Den här argumentationen hade mycket svårt att slå rot i vänsterväljarnas medvetande. Det absolut vanligaste argumentet mot vårt parti var att SKP är ett litet parti som inte kommer att kunna utöva någon makt i riksdagen. Istället röstade man Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna. En del av den svenska låtsasvänstern gick så långt att man uppmanade till att rösta med Vänsterpartiet och att man själva skulle vara en garanti för att Vänsterpartiet inte svek sina vallöften. Nu visar det sig att vi hade rätt.
Makten som finns i riksdagen kommer vi aldrig att kunna använda för vår egen sak, utan parlamenten är en arena som vi utnyttjar för vår kamp. Det parlamentariska spel som låtsasvänstern nu gett sig in på, med argument om att begränsa Sverigedemokraternas inflytande eller att bekämpa högerpolitiken, leder till att arbetarklassen låses fast inom parlamentarismens och kapitalismens ramar.
Den överenskommelse som Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet lagt fram, och som Vänsterparitet i och med att de inte stänger dörren för att fälla regeringen är en offensiv och aggressiv överenskommelse som innehåller kraftiga angrepp mot arbetarklassen i Sverige. Utplundringen av det arbetande folket ska inte bara fortsätta i vanlig ordning, utan intensifieras.
Vi har tidigare varnat för att angreppen på strejkrätten förebådar stora angrepp på arbetarklassen, för att den internationella konkurrensen kräver större vinstmarginaler för företagen. Det kan de bara uppnå på det arbetande folkets bekostnad. Ett sånt angrepp genomförs bäst och smidigast med Socialdemokraterna vid makten, eftersom de låser fast arbetarklassen och arbetarrörelsen – samtidigt som de genomför angreppen hindrar de, genom sina maktpositioner i fackföreningarna och andra organisationer ett effektivt motstånd. Socialdemokraterna är oumbärliga för kapitalisterna.
En regering med Socialdemokraterna i spetsen, som för en aggressiv anti-folklig politik, är det effektivaste sättet för den svenska kapitalismen att genomföra de hårda angrepp som de svenska monopolen vill ha.
Vänsterpartiet meddelade på sin pressträff på måndagen att deras mål inte är extra val, utan att deras mål är Stefan Löfven som statsminister. De är inte intresserade av att förändra de punkter i den överenskommelse som de andra partierna lagt fram, som innebär hårda angrepp på arbeternas boendesituation, arbetsliv och livsvillkor. De släpper fram och öppnar upp för omfattande angrepp på det arbetande folket. Huruvida de gör detta med fler eller färre reformer är inte det väsentliga – det väsentliga är deras stöd för kapitalets attacker.
Därmed bekräftar de vad vi sagt om Vänsterpartiet: de är kapitalismens vänsteralibi. De missnöjda röster som de med radikal retorik lockade till sig i valet använder de nu för att lägga en slöja över den stundande attacken mot arbetarklassen. De använder arbetarnas egna röster och egna stöd för att angripa dem.
Det vi nu ser är att alla de arbetare och tjänstemän som betraktar sig som vänstermänniskor och som av taktiska skäl la sin riksdagsröst på Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna kastade bort sin röst. De röstade för förbättringar av sin situation men det som möter dem är motsatsen. De enda väljare som med stolthet kan konstatera att man inte kastade bort sin röst på ett meningslöst apspel är SKPs väljare – de som röstade mot kapitalismen och för socialismen!
