Idag den 9 april rapporterade SVT om Hanna Altinsu från Södertälje, en 81 år gammal man som dog av coronaviruset. Det är inte anmärkningsvärt att en gammal man smittas och avlider, och det är inte heller underligt att de anhöriga sörjer honom djupt – men det är förfärande att höra sönerna berätta att Hanna Altinsu inte erbjöds intensivvård trots att han var i grunden frisk enligt de journalanteckningar som SVT tagit del av.
Läkarteamet bedömde att människor över 80 år har dålig chans att bli friska om de läggs i respirator, och meddelade Hannas söner att sjukhuset inte tog emot så gamla patienter, och därför fick alltså Hanna Altinsu dö fastän det fanns lediga IVA-platser. Det är ju möjligt att han inte hade klarat av den aggressiva vården, men det kan ingen veta i förväg. I Italien har äldre människor än så repat sig efter IVA-behandling. Vad man gjorde i Södertälje var att helt cyniskt ta ifrån Hanna Altinsu hans sista chans.
Det här handlar förstås om att människor som har tjänat ut och inte längre är produktiva för kapitalismen inte får den vård de behöver, och det är tyvärr ingen nyhet – på våra äldreboenden dör de gamla för att personalen under lång tid skurits ned och skyddsresurser saknas. Hemtjänsten går på knäna och en akutläkare berättade igår på TV att hon larmades till en coronasjuk där en undersköterska utan något som helst skydd mötte upp. På frågan hur detta var möjligt ska undersköterskan ha svarat att inget skydd fanns och att ingen skulle ta hand om den gamla, sjuka människan om inte hon gjorde det själv. I fallet Altinsu var patienten dessutom invandrare och fick därför ännu svårare att göra sin röst hörd.
Hur lågt har ett samhälles moral sjunkit när vi vanliga människor anammar och internaliserar kapitalismens ideologi och inte ifrågasätter de värderingar som strömmar ut från maktens centrum? Det är poänglöst att demonisera de individuella läkare som fattade det här beslutet, men jag vill peka på hur farlig den tanklösa acceptansen av en avhumaniserad profitideologi är. De regler och förordningar man lutar sig mot när det gäller att ge vård har inte tillkommit för folkets bästa utan för kapitalets behov, och ett ständigt, högröstat ifrågasättande krävs. Det krävs inte bara för att kämpa mot kapitalismen som sådan – det krävs också för att vi, de vanliga, arbetande människorna, ska kunna stå emot en försåtlig ideologisk dimma som gör oss till lydiga instrument för omänsklighet.
Marina Weilguni
Läs mer: Vad händer när vårdplatserna tar slut? (Riktpunkt) »
