Som bekant har vi en regeringskris i Sverige, där alla partier från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna vältrar sig i dramatiken – och i skuggan av detta upphaussade skeende röstade riksdagen den 22 juni 2021 igenom en ny migrationslag som brutalt försämrar situationen för flyktingar som kommer till eller redan befinner sig i Sverige.
I stort sett handlar det om att den tillfälliga flyktinglagen som infördes 2015 även gäller för framtiden. Tillfälliga uppehållstillstånd som förnyas med två år åt gången är regel. De permanenta uppehållstillstånd som eventuellt beviljas är villkorade: de får bara utfärdas efter minst tre års tillfälligt uppehållstillstånd och är kopplade till försörjningskrav. Och det utesluter förstås automatiskt väldigt många, bland annat dem som helt enkelt drabbas av kapitalismens vanliga arbetslöshet och rasism. Det ställs också högre krav på försörjning för anhöriginvandrare: flyktingen måste nu kunna försörja både sig själv och den släkting hen önskar få i säkerhet.
De hårda reglerna gör givetvis att färre flyktingar söker sig till Sverige, men som extra försäkring är det även fortsatt så att asylskälen är ordentligt nedskurna från den lagstiftning som gällde före 2015.
Ställda inför detta hårda, icke-humana förslag protesterar högern i riksdagen som om det vore exempellöst radikalt och måste rivas upp vid första tillfälle som ges: breda humanitära kryphål måste elimineras hette det, pengar måste sparas och vi måste minska invandringen för att få bukt med allt från förortskriminalitet till utbetalning av socialbidrag och låga pensioner. Detta oroar dock inte migrationsministern som tycker att lagen omfattar även dessa partiers huvudkrav. Det riksdagshögern skjutit in sig på är framför allt en skrivning om att människor ska få stanna om det finns ”särskilt ömmande skäl”, vilket t.ex. gäller barn som växt upp i Sverige, men som i sig inte flytt någonstans ifrån. En småsak för Morgan Johansson, alltså.
Och Vänsterpartiet..?
Och den så kallade vänstern ? Jo, Vänsterpartiets representant grät i talarstolen och menade att det brutala regeringsförslaget ändå är bättre än de blåbrunas, så därför måste hennes parti rösta på det. Så går det alltså när kapitalet får sätta agendan om vad man har att välja på, då får man gråta en skvätt och ta kapitalismens sked i vacker hand.
Med risk för att upprepa det självklara: en asylpolitik värd namnet handlar om ett samhälle som är solidariskt, humant, som är öppet för hjälpbehövande, som inte drivs av profithunger och där människor får de möjligheter som krävs för att läka och utvecklas.