KKE: s ståndpunkter om miljöskydd är motsatsen till EU:s ”Green New Deal”

KLIMAT Riktpunkt återger här i förkortning ett tal av Dimitris Koutsoumbas, generalsekreteraren för centralkommittén för Greklands Kommunistiska Parti. Talet hölls vid centralkommitténs miljökonferens 5/6 2021. Förutom generella aspekter berör talet i större detalj problematiken runt vindkraftsanläggningar, som är överhängande för Grekland, men som också angår oss alla, och vi kan konstatera att KKE: s ståndpunkter om miljöskydd är motsatsen till EU:s Green New Deal.

Ja, hur ”grön” är egentligen den här gröna nya given – Green New Deal?

Om man skulle tro på olika regeringars och andra partiers uttalanden skulle det inte vara en överdrift att dra slutsatsen att miljöskydd aldrig tidigare har haft så många vänner. Grönt har blivit favoritfärgen för alla borgerliga partier.

Deras löften om en vänligare miljö med en mera rättvis kapitalism som ska resultera i den nya gröna given, sprids ständigt av medierna. Green New Deal, särskilt efter valet av Biden i USA, har blivit monopolkapitalets dominerande agenda internationellt. Och det är den gemensamma nämnaren både för den ”europeiska gröna given” och för alla borgerliga partiers politik.

Green New Deal-politiken försöker hantera samma problem som man försökte ta itu med under det ursprungliga New Deal för nästan ett sekel sedan: problemet med överackumulering av kapital.  Inom många sektorer av den internationella kapitalistiska ekonomin råder stagnation, eftersom kapitalet inte kan investeras lönsamt, vilket leder till på varandra följande internationella kriser, såsom 2008 och 2020.

Tanken är att en del av det befintliga kapitalet måste devalveras och förstöras för att skapa nya möjligheter, för att skapa ett fält för lönsamma kapitalistiska investeringar. För närvarande utnyttjar man att brunkolskraftverk och traditionella eldistributionsnät tas ur drift, liksom flygplan och fordon som drivs av traditionella bränslen som bensin och diesel. Åtgärderna vidtas naturligtvis i den förväntade klimatförändringens namn.

Befintlig infrastruktur för produktion, energi och transport pekas ut som miljöfarliga och nya investeringar i ”grön” infrastruktur växer fram som miljövänliga lösningar, vilket skapar nya marknader på miljarder dollar över hela världen.

Huvudsyftet med denna politik är alltså inte att ta itu med klimatförändringarna, utan att skydda storföretagens lönsamhet. Därför främjas, parallellt med ett starkt statligt stöd för nya gröna investeringar, åtgärder för att öka arbetskraftens utnyttjandegrad, förlänga flexibla arbetsförhållanden och reglera arbetstiden. Ökade vinster kräver en högre utsugningsgrad av de arbetande människorna. Det är ingen tillfällighet att främjandet av Green New Deal-politiken går hand i hand med arbetarfientliga förändringar (övers. anm. – t ex av LAS och strejkrätten i Sverige).

Runt om i världen är arbetarna oroade – och det med rätta – över den pågående miljöförstöringen och den allmänna försämring som de upplever. Och denna oro utnyttjas av regeringar och av kapitalets propagandaapparater för att övertyga arbetarna om att bli aktiva anhängare av deras planer. Propagandan kan dock inte dölja det faktum att genomförandet av den så kallade gröna omställningen i själva verket kommer att ha flera negativa effekter på miljön.

Det verkliga målet med den gröna omställningen undergräver det balanserade förhållandet mellan produktiv verksamhet och miljö. De exempel som visar miljöförstöringen som den kapitalistiska vinsten medför när den baseras på ”grön utveckling” är många. Skogar och Natura 2000-områden i hela landet förstörs för att bygga gigantiska vindkraftsparker, med ytterst negativa konsekvenser för grundvatten, översvämningar i angränsande områden, och en biologisk mångfald som förstörs av tusentals kilometer nya vägar. Hela landet har blivit ett installationsområde för dussintals eller hundratals vindkraftverk, med negativa konsekvenser för invånare, lokala ekonomier, miljö och kultur. Och denna politik som gör landet till en ändlös byggarbetsplats för installation av importerade vindkraftverk genomförs med samma glöd av alla parter.

Borgarna hävdar att förnybara energikällor sparar resurser. De glömmer att berätta att det krävs tiotusentals vindkraftverk för att nå de borgerliga partiernas storslagna mål, investeringar på tiotusentals miljarder euro och tusentals kilometer nya vägnät. Skogsskydd och utveckling av skogsekosystem sker endast i den utsträckning som anses ligga i kapitalets intresse, vilket bland annat leder till en systematisk underfinansiering av detta.

De nödvändiga råvarorna för dessa mängder av vindkraftverk kräver nya, enorma gruvanläggningar, som ytterligare kommer att förstöra berg, skogar och hela länder, vilket involverar dem i det mycket farliga geopolitiska spelet om de sällsynta jordartsmetaller som slukas av vindkraftverken.

Också bakom de gröna elbilarna döljs enorma kostnader, det faktum att elektrifieringen i huvudsak förvandlar bilen till en otillgänglig lyx för miljontals arbetarklassmänniskor, samtidigt som den leder till en annan typ av miljöförstöring, eftersom produktions- och bortskaffandekedjan för elbilarnas batterier är en av de mest förorenande som finns.

Sanningen är att det ”gröna” avtalet mellan EU och USA ger impulser till den kapitalistiska utvecklingens barbari, och används för att skapa nya lönsamhetsområden för storföretag, för att förstöra befintlig infrastruktur på ett kontrollerat sätt och drastiskt belasta de arbetande människorna.

Kapitalismens järnlagar är obevekliga. Det är därför – och oavsett om det är medvetet eller inte – som det sker en mörkläggning av verkligheten för att försöka skapa en ”grönaktig kapitalism”, som förment är till för folkets behov. Kapitalistisk utveckling rubbar ständigt all balans, vilket leder till negativa, skadliga effekter på den naturliga miljön. Detta är och kommer att vara destruktivt för människan och hennes omgivning.

Kommunisterna får ofta frågan om exakt vad vårt förslag är, om vilket system, vilket samhälle, som verkligen kommer att tjäna människan och miljön. Vi svarar dem: Lösningen går i motsatt riktning mot den linje som hittills har följts och den som man förbereder sig för att följa under den kommande perioden. Det grundläggande miljöskyddet kräver utveckling som bygger på summan av alla sociala behov och inte på den kapitalistiska vinsten som är syftet med Green New Deal i EU och USA. Den verkliga vägen ut är den vetenskapliga centrala planeringen av socialiserad produktion för att säkerställa folkets välfärd och skydd av miljön, dvs. socialismen.

Det är det socialistiska systemet som kommer att kunna mobilisera alla produktionsmedel, inklusive marken, med kriteriet att säkerställa att de växande sociala behoven kan tillfredsställas. Mark upphör att vara en handelsvara och blir en social egendom. Och arbetarklassen, samhället, beslutar om det socialt optimala utnyttjandet genom de arbetande människornas deltagande och med central vetenskaplig planering.  I det samhället kommer folkets alla behov att beaktas, människornas hälsa att säkerställas, arbetslöshet och energifattigdom att elimineras, samtidigt som landets energiberoende minskas och miljön skyddas.

Fabriker kommer inte att producera för någon kapitalistisk ägare som exploaterar de anställdas arbete, utan för att tillfredsställa hela samhällets behov. Det är just detta förhållande som gör det möjligt att minimera de negativa effekterna på miljön från varje produktiv aktivitet, och från varje social aktivitet i allmänhet. De produktiva enheterna har inget intresse av att belasta miljön eller av kapitalistiska vinster. Forskning och vetenskap kommer att användas för att minimera de negativa effekterna från produktiva aktiviteter på miljön och för att mångfaldigt öka människors välbefinnande.

Den sociala egendomens universella karaktär, tillsammans med central vetenskaplig planering, gör det också möjligt att ta hänsyn till samspelet mellan olika produktiva verksamheter, vilket i dag antingen är omöjligt att göra, eller blir utan resultat om man försöker göra det, eftersom den kapitalistiska produktionen är oplanerad och icke-samordnad. Under socialismen kan istället den övergripande effekten av all verksamhet beaktas och den verksamhet som bedrivs väljas ut på grundval av den totala effekten.

Detta radikalt annorlunda förhållande är en förutsättning för den vetenskapliga, rationella undersökningen och kartläggningen av olika effekter och alternativa scenarier. För första gången kommer miljökonsekvensstudier att få en rent vetenskaplig karaktär och förändras kvalitativt från den nuvarande situationen, där de till stor del är en ursäkt för de planerade kapitalistiska investeringarna. Investeringar beslutas på grundval av det arbetande folkets vinst och vinsten för miljön.

Det är just den sociala egendomen och utrotningen av kapitalistisk vinst som är ett utvecklingskriterium som kan omvandla miljön från en plats för en huggsexa, en sopstation och ett område för rovutvinning av råvaror, till en integrerad del av samhället självt och människans balanserade förhållande till det, till en nödvändighet och en påtaglig verklighet.

Översättning, urval och bearbetning av Panos Alepliotis och Marina Weilguni

2 tankar på “KKE: s ståndpunkter om miljöskydd är motsatsen till EU:s ”Green New Deal”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.