UTRIKES Den ryska interventionen i utbrytarrepublikerna i östra Ukraina är ett faktum och flera militära mål verkar ha angripits av den ryska militären över hela landet. Riktpunkt publicerar här ett uttalande från Ryska Kommunistiska Arbetarpartiet (RKAP) gjort om kriget och kommunisternas position eftersom det sammanfattar läget på ett tydligt sätt.
Det är uppenbart att orsaken bakom konflikten är sammanstötningen mellan rysk och västerländsk imperialism. Folken i Donbass har blivit gisslan i kampen mellan å ena sidan det nationalistiska Ukraina och de US-amerikanska imperialisterna bakom dem och å andra sidan de pro-ryska oligarkiska regimerna i de så kallade ”folkrepublikerna” och den Ryska Federationens imperialister bakom dem. Det vill säga, det rör sig om en kamp mellan de större US-amerikanska imperialisterna och en mindre men ändå ambitiös imperialist – den Ryska Federationen.
Erkännandet av ”folkrepublikerna” i Donetsk och Luhansk är inte dikterade av den ryska administrationens kärlek till folket i Donbass. De bryr sig knappast om folket i Ryssland heller.. De är helt enkelt ytterligare redskap för förhandling med de västerländska imperialisterna. Om situationen varit en annan hade dessa republiker kunnat erkännas redan 2014 men de ryska myndigheterna har gjort allt för att undvika detta i åtta år. Republikerna fick precis så mycket hjälp att konflikten kunnat hållas flytande, för att folk ska ha kunnat dö och för att kapitalisterna ska ha kunnat fortsätta förhandla och kohandla bakom folkens ryggar. Ansvaret för detta ligger inte bara hos den US-amerikanska imperialismen och de nationalistiska myndigheterna i Ukraina, men också hos de ryska myndigheterna, som genomförde hemliga förhandlingar, ruttna kompromisser och uppgörelser.
Om erkännandet av republikerna leder till en minskning av de mänskliga förlusterna och hjälper till att undvika ytterligare blodsutgjutelse så behöver folken i Donbass använda sprickorna mellan imperialisterna till sin fördel. Det vore emellertid naivt att tro att detta erkännande under de nuvarande förhållandena kommer leda till färre dödsoffer och en nedtrappning av konflikten, precis som det vore naivt att tro att myndigheterna i den ryska federationen och i republikerna som kontrolleras av dem och som sedan länge upphört att vara ”folkrepubliker”, faktiskt kommer föra med sig en bättre situation till Donbass. De flesta som stod först i de folkliga upproren i Donbass 2014 har antingen åsidosatts eller blivit fysiskt eliminerade och har ersatts av öppet pro-ryska borgerliga politiker.
Vad gäller den ryska federationens myndigheter och deras hjälp påpekar kamrat Tyulkin [ordförande för RKAP] i en intervju att vlasoviterna* inte alls är bättre än banderisterna** och att man inte på allvar kan vänta sig ett bättre alternativ och en politik till förmån för arbetarna från de förra. Även Lenin sa att utrikespolitiken är en fortsättning på inrikespolitiken och det finns ingen anledning att vänta sig att den borgerliga ryska regeringen, som systematiskt rånar sin befolkning, kommer att genomföra en annan politik utanför sina gränser.
Gruvarbetare och traktorförare kommer att slåss i skyttegravarna på båda sidor medan kapitalisterna på bägge sidor fronten kommer fortsätta förhandla och räkna pengar. Därför är det enda sättet att stoppa blodsutgjutelsen att upprätta ett socialistiskt system såväl i Ryssland som i Ukraina, och i framtiden över hela världen.
Roma Osin
medlem av RKAPs centralkommittés ideologiska kommission
*Efter Andrej Vlasov, sovjetisk nazistkollaboratör
**Efter Stepan Bandera, ukrainsk nazistkollaboratör
