INRIKES Den socialdemokratiska partistyrelsen har beslutat sig för att verka för att gå med i Nato. Därmed bryter man mot det beslut som partiet fattade på sin kongress 2021, vilket också visar hur väl partiet vårdar sin interndemokrati.
I kongressprotokollet från 2021 kan man läsa följande från den 6 november:
Den militära alliansfriheten är ett fundament i Sveriges säkerhetspolitik och den bidrar tillsammans med vår ökade militära förmåga och fördjupade internationella samarbeten till säkerhet och stabilitet i vårt närområde. Den ger oss handlingsfrihet att agera på det sätt som bäst gagnar avspänning och en fredlig utveckling, samt säkrar vår självständighet i utrikespolitiken. Därför ska Sverige inte gå med i Nato.
När Socialdemokraterna nu tar beslutet att ändå verka för ett Nato-medlemskap kör man därmed över de beslut som kongressen beslutade och just denna skrivning verkar inte ha varit kontroversiell då. Anledningen till att man nu svängt är att man menar att det säkerhetspolitiska läget har förändrats sedan den ryska invasionen.
Vad har egentligen förändrats?
Naturligtvis så har det säkerhetspolitiska läget förändrats. Det är oundvikligt att motsättningarna inom hela det kapitalistiska-imperialistiska systemet skärps. Varje lands kapital måste söka de lönsammaste investeringarna och de bästa förutsättningarna för sin egen tillväxt. I denna sin strävan möter de också kapital från andra länder som vill samma sak. När utrymmet att växa försvinner så måste alla börja ta av varandra och här finns bakgrunden till alla förändringar i det säkerhetspolitiska läget.
När det ryska kapitalet måste värja sig mot det västeuropeiska och US-amerikanska som tränger allt längre in i östra Europa så måste de sätta hårt mot hårt; de måste säkra sin egen intressesfär och sina egna intressen, vilka inte bara består i att växa själv, utan också i att stoppa konkurrenterna. Konflikten är på så sätt en konflikt mellan imperialister, som slåss om sin möjlighet att suga ut folk i andra länder.
Visst har det säkerhetspolitiska läget förändrats – de svenska investeringarna utomlands är mer hotade nu än för 10 år sedan på grund av att motsättningarna är skarpare nu. Därför måste också de svenska politikerna agera. De måste försvara de egna investeringarna och det kan de inte göra ensamma.
Det är alltså rätt enkelt: när kapitalet kallar betyder kongressbeslut ingenting.
