UTRIKES För några dagar sedan publicerade Amnesty International en granskning av den ukrainska militären. Det var ingen positiv läsning som visade också den ukrainska arméns krigsbrott. Reaktionerna lät dock inte vänta på sig och rapporten fick väldigt stark kritik.
I granskningen av den ukrainska armén kom man bland annat fram till att den upprättat militärbaser i både skolor och sjukhus, samt att man beskjuter ryska positioner från civila områden. Genom att positionera sina soldater i dessa områden utsätter man också civilbefolkningen i närheten för risker, eftersom den ryska ammunitionen bland annat består av så kallade klusterbomber, som sprider en mängd mindre bomber när de exploderar.
Snabb och avslöjande kritik av rapporten
Dagen efter rapporten publicerades skrev Michael Winiarski i Dagens Nyheter om den. Glad var han inte. I en kommentar med titeln ”Vill Amnesty att Ukraina kapitulerar för Ryssland?” skrev han genomgående om Ukrainas rätt att försvara sig och om landets självförsvar. Med en något haltande jämförelse med Warsawa-upproret 1944 försöker han rättfärdiga de ukrainska soldaternas positioner – menar Amnesty att också Warsawa-kämparna skulle sökt sig ut i skogen innan de gjorde sitt uppror?
Även i SVT rapporteras det om att man nu är orolig för att Ryssland ska använda rapporten för sina egna syften och visa hur hemska de ukrainska soldaterna är. Ordföranden för Amnesty International i Ukraina har till och med avgått och rapporten har fått kritik från presidenten själv. Alla är entydiga: man har gett Ryssland gratis propaganda.
Problemet är så uppenbart att det sticker i ögonen. Det handlar inte om att krigsbrott har begåtts av bägge sidor, det handlar om att det har upptäckts!
Sanningen är ofta illa tåld
När liberalerna ska hantera Amnestys granskning vet de inte riktigt vad de ska göra av sig själva. Det blir svårare att upprätthålla narrativet om det rättfärdiga och demokratiska Ukraina som slåss mot det auktoritära och förtryckande Ryssland när avslöjanden som dessa kryper fram. Mest bekvämt hade nog varit om media fortsatt rapportera om bara Rysslands övergrepp och struntat i Ukrainas. Då är det lätt att upprätthålla den svartvita bilden man målat upp.
För de som förlitat sig på sin svartvita bild blir sanningen inte bara illa tåld, utan den blir omöjlig att hantera. Därför måste de relativisera rapporten och det blir omöjligt för dem att förstå att det inte finns en sida att välja i det krig som pågår i Ukraina, att folket är förlorare vem som än vinner.
I kriget står inte demokratin mot diktaturen. I så fall hade man inte i Ukraina förbjudit rysk kultur och så gott som varenda oppositionsparti. Inte heller hade man skrivit om landets historia och raderat allt som har med Ryssland eller Sovjetunionen att göra. Å andra sidan utgör knappast heller Ryssland något alternativ, där staten stänger ner tidningar som är kritiska mot kriget och fängslar de som protesterar mot kriget.
Vid en närmare granskning rämnar liberalernas hela bild och det blir tydligt att kriget har andra orsaker och för de som inte har den moraliska styrkan att erkänna världen som den är att försöka tysta och dölja allt som riskerar att avslöja verkligheten.
Andreas Sörensen
