INRIKES Turerna kring det svenska Nato-medlemskapet verkar aldrig sluta men regeringen har nu tagit nästa steg i processen. Under gårdagen lämnade den in en proposition om till riksdagen om anslutning, varefter regeringen har möjlighet att besluta om medlemskapet.
Om propositionen godkänns, vilket den lär göra, betyder det att regeringen är fri att besluta om Nato-medlemskapet. Detta förutsätter naturligtvis att alla nuvarande Nato-länder också godkänner Sveriges anslutning – som bekant har både Turkiet och Ungern dragit ut på det hela, även om de förr eller senare kommer att godkänna Sverige.
För läsarna av Riktpunkt är det knappast någon nyhet att Nato är en imperialistisk organisation som syftar till stärkandet av den euro-atlantiska imperialismen gentemot konkurrenter i Kina eller Ryssland. När därför utrikesministern talar om att ”solidariskt bidra till att stärka hela det euroatlantiska områdets säkerhet” i en kommentar till överlämnandet av propositionen, är det klart att han egentligen pratar om gemensamma angrepp mot andra delar av världen, såsom i Syrien, Libyen eller Jugoslavien. Det är också viktigt att komma ihåg att Nato hade verksamhet i Sverige långt innan dess ett medlemskap ens var på tapeten. På sätt och vis blir medlemskapet ett formaliserande av relationer som man haft sedan lång tid tillbaka.
