UTRIKES I år har 31 000 flyktingar stigit i land i Italien – fyra gånger fler än under samma period i fjol. Och samtidigt dör fler människor på Medelhavet än under de senaste sex åren.
Många av flyktingarna kommer från Libyen, där de interneras i flyktingsläger under fruktansvärda förhållanden. Hjälporganisationen SOS Méditerranée berättar att måmnga av de som plockas upp ur vraken de flytt med på havet är inne på upp till sjätte försöket att lämna Libyen. De riskerar sina liv hellre än att stanna kvar, eftersom de vet att det till slut också leder till döden.
Resultatet är ett nödläge i bland annat Italien, där människor trängs i överfyllda flyktinganläggningar, exempelvis på ön Lampedusa. Under kommande vår och sommar beräknas de bli ännu flera. FN:s migrationsorgan IOM anger att det hittills i år drunknat 500 människor, varav runt 50 barn, på Medelhavet. Detta ska sättas i relation till att statliga räddningsinsatser försenas och att frivillgorganisationer hindras från att utföra sitt räddningsarbete.
Sedan 2016 har EU nämligen ett samarbete Libyen där man lagt ansvaret för patrulleringen av havet på Libyens kustbevakning i utbyte mot EU-pengar. En kustbevakning som skjuter skaprt mot både migranter och räddningsfartyg.
När diskussionerna på EU:s nödmöten tar fart säger den svenska migrationsministerns statssekreterare Anders Hall att de frivilliga räddningsbåtarna är ett problem – jovisst räddar de människoliv, men de kan ju också göra det mer attraktivt att försöka fly över havet. Han verkar tänka att ett enkelt sätt att få slut på flyktingkrisen vore att bara låta folk dö i libyska läger eller på havet. Så slutar de nog att fly. Varför skulle han fundera över hur det måste kännas att vara i ett sjöodugligt vrak på öppen sjö och hoppas att en räddningsbåt dyker upp medan medpassagerare faller överbord och drunknar…
Och den svenska EU-kommisssionären Ylva Johansson menar att de som ger sig av över havet inte är i skyddsbehov egentligen, de vill ju bara ha ett jobb. Hon menar att det är de förstås välkomna att söka, fast inte på det här sättet. Med tanke på hur bisarrt omöjligt det framstår att hantera en icke-fungerande byråkrati och dess mutkolvar i ett våldsplågat land som Libyen, och att söka jobb och få fast arbete (för annars får man ju verkligen inte uppehållstillstånd) i Sverige, på ett språk man inte kan, så undrar man ju om kvinnan helt enkelt bara babblar strunt rakt ut. Förmodligen.
De flyktingar som jobbar svart för skitlöner i det italienska jordbruket vet i alla fall att de får stanna: annars har italienarna snart ingen mat på bordet. Kanske är logiken helt enkelt ett spel där man avskräcker och/eller avvisar de flesta, oavsett att det dör några hundra här och där. På så sätt kniper man rasistiska sympatier inför kommande val och kan lugnt fortsätta utsuga dem som överlevt resan över havet.
Det räcker och blir över: kapitalismen låter svinen härska, från människosmugglare till politiker.
Tragedin är att Europa inte är värt alla dessa dödsfall. Varför komma till en plats där du kommer att möta rasistiska övergrepp och ekonomiskt utnyttjande som billig arbetskraft.