MILJÖ FNs miljöprogram UNEP arbetar sedan flera år för att försöka lösa ett av vår tids stora problem – engångsprodukterna i plast som leder till alla möjliga oönskade konsekvenser. Produktionen av plast har ökat mest av samtliga materialslag skriver Supermiljöbloggen och plasten produceras framförallt från fossila källor. Det är också så att oljeindustrin alltmer vill investera i plastproduktionen när fossila bränslen fasas ut till förmån för ”gröna lösningar” med varierande grad av verklig miljönytta.
Ett exempel på hur plasten översvämmar vår värld: det säljs hisnande en miljon plastflaskor varje minut, och hälften är avsedd för engångsbruk. Under 2023 har UNEP försökt att få till stånd ett globalt plastavtal för att stoppa plastlavinen, och nu har alltså ett första utkast till ett globalt avtal publicerats.
Ett tandlöst globalt avtal för att stoppa plast
Riktpunkt har förut rapporterat om misslyckandena med detta avtal, och vid närmare granskning är avtalsförslaget mycket riktigt, tja, en smula tandlöst? Länderna själva ska nämligen utforma planer för hur plastföroreningarna ska fasas ut, men de ska återkommande rapportera hur utfasningen fortskrider. I de nationella planerna kan man skriva in olika krav och dessutom åtgärder för att öka återanvändning, återvinning och man kan besluta om utökat producentansvar. Här kan man också förbinda sig till att skydda människors hälsa mot plastrelaterade föroreningar och framför allt kräva stopp på användningen av plast som är svår att återvinna eller innehåller extra farliga kemikalier. Men något bindande tvång på vad man måste göra är det alltså inte.
Den petrokemiska industrin ställer inte upp
Nu kommer varningssignaler om att den petrokemiska industrin kommer försöka försvaga avtalet i de kommande förhandlingsrundorna, så att det ska bli ännu mera vagt och mindre bindande, enligt en artikel på nätverket Edie. Det är ju inte orimligt. En rapport visade nyligen att det finns starka band mellan kemikalieindustrin och producenterna av fossilbränsle – det handlar om globala ägandestrukturer och politisk och affärsmässig samverkan. I många fall backas kemikalieindustrin också upp av stater med gott om fossila råvaror.
Nästa gång plastavtalet ska upp till diskussion är i Nairobi 13-19 november 2023. Kanske bäst att inte ha för höga förhoppningar på kapitalismens självsanering, och engagera sig i röda lösningar istället ?
