INRIKES Region Östergötland meddelar att man varslar 900 anställda om uppsägning. Bakgrunden är det mycket allvarliga ekonomiska läget, skriver regionen i ett pressmeddelande.
I början av februari utlovade Ulf Kristersson en budget som skulle förhindra uppsägningar inom sjukvården. Verkligheten var snabb med att komma ikapp och bara två veckor senare varslar Region Östergötland 900 anställda om uppsägning. Helt plötsligt förklarar Kristersson att han inte alls menade vad han sa.
Vad nu Kristersson än säger för att rädda ansiktet och regeringens utsikter att bli omvalda så är Region Östergötland toppen på isberget. Svensk välfärd står inför ett stålbad där 19 av 21 regioner har aviserat nedskärningar inom vården och sammanlagt saknas runt 30 miljarder kronor. Bara på Sahlgrenska sjukhuset väntar nedskärningar som motsvarar runt 2 000 anställda.
Samtidigt verkar det finnas en outsinlig källa att ösa pengar ur när det kommer till militära ändamål. Vapen för 30 miljarder kronor har skickats till Ukraina och den enbart den svenska militären kommer få 27 miljarder kronor ytterligare under 2024. Varför finns dessa pengar inte för välfärden?
Vem bär egentligen ansvaret?
En intressant fråga i sammanhanget är också vem som egentligen bär ansvaret för allt detta. Kristersson ljuger och försöker dölja sina spår men försöker samtidigt skylla ifrån sig – han kan ju inte ta ansvaret för vad regionerna gör, menar han. Som om regionerna inte var en del av den borgerliga statsapparaten, som om Sverige bestod av 21 mer eller mindre självstyrande regioner som kan göra lite som de vill.
Genom att skjuta över frågan på regionernas bord försöker Kristersson blanda bort korten och stycka upp staten. Så fungerar det ofta. När nedskärningar ska genomföras – och de ska det, vad Kristersson än säger, för kapitalet behöver pengarna som finns i välfärden till annat, exempelvis militären – låter man ofta kommunerna och regionerna genomföra de faktiska nedskärningarna och agera buffert. Det är dessa delar av statsapparaten som folk kommer i kontakt med och det är mot dem de kommer rikta sin ilska, vilket gör att staten som sådan går fri. Man vill göra det svårare för folk att se sammanhangen.
I själva verket rör det sig om en stat, från kommun till riksdag, som genomför de påbud som kapitalet kräver. Nu kräver kapitalet nedskärningar och då blir det nedskärningar. Utförarna blir i detta fall regionerna men ansvaret är kapitalismens.
👍