INRIKES Regionerna går med enorma underskott och bara för i år räknar man med underskott på över 30 miljarder. Därför skjuter regeringen till sex miljarder till regionerna. Budskapet är med andra ord att det stundande stålbadet är nödvändigt.
För militären och Nato finns det pengar, men för välfärden knappast något. Det är en klassisk historia som nu återberättas i det moderna Sverige. Hade man tagit de extra pengar som försvaret ska få bara under 2024 eller värdet av allt man skickat till Ukraina, så hade regionernas underskott varit som bortblåsta. Så vill man dock inte ha det, utan istället väljer man att skjuta till sex miljarder. Om man verkligen var intresserad av att hålla regionerna under armarna så hade man ju skjutit till hela det belopp som behövts – minst 30 miljarder – men målet med pengarna är något annat.
Tanken är naturligtvis att skicka signalen att regeringen vill göra något regionernas underskott, samtidigt som man vill ge sken av att regionerna får skylla sig själva som går med underskott – Ulf Kristersson menar exempelvis att de nu måste ta sitt ansvar. Bilden man vill måla upp är en upphackad statsapparat, där varje del fungerar autonomt, vilket gör att folks ilska vänds mot regionerna medan regeringen framstår i bättre dager. Det är precis så man vill ha det – regionerna tar smällen och folks ilska riktas mot dem, istället för mot systemet och staten som helhet.
På så sätt blir också hanteringen av nedskärningarna till en möjlighet att lägga ut en ideologisk dimridå för vanliga människor.
