UTRIKES Den tjeckiska ambassadören kallades hem från Moskva några månader efter den ryska invasionen av Ukraina. Nu är en ny sådan på väg tillbaka. En ny rapport visar också hur Tjeckien handlat olja och gas av Ryssland till ett värde mångdubbelt större än landets stöd till Ukraina.
Tjeckien var ett av de första länderna att öppet stödja Ukraina och man har inte bara skickat humanitär hjälp utan också mängder av vapen och militär utrustning till Ukraina. Landet har deltagit i de sanktioner som riktats mot Ryssland och har tagit initiativ för att köpa in granater på världsmarknaden och sända dem vidare till Ukraina. Dessutom har man slagit ner hårt på pro-ryska stämningar i landet och gjort det straffbart att stödja den ryska invasionen.
Rysk gas flödar in i Europa
Bakom kulisserna försiggår dock ett annat spel, som nu visar sig genom en rapport från Centre for Research on Energy and Clean Air. I den visar det sig att den tjeckiska staten handlat olja och gas från Ryssland till ett värde av över sju miljarder euro, medan stödet till Ukraina landat på något över en miljard. Gasen till Tjeckien kommer framför allt från ledningar som ironiskt nog går genom Ukraina och som förser inte bara Tjeckien, utan också Österrike, Slovakien och Ungern med gas.
Den ryska gasen flödar dock inte bara genom gasledningar i Ukraina, utan kommer numera framför allt i form av flytande fossilgas. Det vill säga, gasen har kylts ner till flytande form och fraktas via stora fartyg till Europa. För att ta emot flytande fossilgas behövs stora anläggningar och sedan invasionen av Ukraina inleddes har stora anläggningar byggts i framför allt Belgien, Nederländerna, Tyskland och Italien. Ytterligare anläggningar planeras också i bland annat Polen, Italien och Tyskland.
Politiken reflekterar ekonomin
I många europeiska länder har extremhögern gjort stora politiska framsteg den senaste tiden och det som framför allt enar dem, utöver deras reaktionära politik, är att de representerar den del av kapitalet som söker närmare band med Ryssland. Det katastrofala valet för Macron visade denna klyfta i Frankrike och i Österrike blev samma klyfta tydlig när det Rysslands-vänliga och högerextrema partiet FPÖ blev största parti i valet. I båda dessa länder – och i många fler – är det stora delar av kapitalet som har intressen i Ryssland, som de fått sätta på undantag sedan den ryska invasionen och missnöjet här pyr.
Så är också fallet i Tjeckien, där det senaste regionalvalet nästan fördubblade det populistiska partiet ANO:s mandat, medan regeringspartierna mer eller mindre stod stilla. Under ledning av Andrej Babiš har ANO flera gånger intagit positioner kritiska mot den politik som förts mot Ryssland och man har bland annat sagt att man motsätter sig ett ukrainskt medlemskap i EU.
Babiš själv har också stora intressen i att hålla vägen öppen för rysk gas – han är nämligen en av Tjeckiens rikaste män och hans företag Agrofert, som är ett av Tjeckiens största företag, är helt beroende av billig rysk gas.
För att förstå den politik som förs och inte ramla in i de simpla fällor som kapitalistisk politik innebär, där folk luras att ta ställning för det minst onda eller på grundval av vad politikerna faktiskt säger, så behöver vi förstå att all politik under kapitalismen reflekterar kapitalgruppernas intressen och att all politik under kapitalismen går att spåra till ekonomin. Den politik som vi läser om är alltid klasspolitik, hur vältalig och vacker den än är. Bakom varje politiskt beslut vädrar kapitalet profit.
