UTRIKES För andra gången på en månad har ett Leninmonument rivits i Kirgizistan. Denna gång gäller det en staty som restes 1943 och nu – enligt stadens myndigheter – var i så dåligt skick att den inte kunde flyttas till park, som ursprungligen utlovats. Den tidigare rivningen i juni gällde den 25 meter höga Leninstatyn i staden Osj – Centralasiens högsta Leninmonument – vilket då väckte hård kritik från Kommunistpartiet.
Kommunisterna anklagar myndigheterna för att försöka utradera historien till förmån för kommersiella intressen, medan lokalpolitiker uppmanar till att inte “politisera frågan”. I befolkningen råder splittring: vissa betraktar det som ett sätt att frigöra sig från Sovjettiden, andra ser det som historieförfalskning. Enligt färska opinionsmätningar anser dock en majoritet i Kirgizistan att Sovjetunionens upplösning skadat landet.
Symbolisk offensiv i klasskampens ideologiska front
Rivningen av Leninmonument är aldrig neutral. Det är en symbolisk offensiv i klasskampens ideologiska front – där borgerligheten, ofta genom nationalistiska eller nyliberala strukturer, försöker sudda ut minnet av det första arbetarmaktexperimentet i historien. I det postsovjetiska rummet används “avkommunisering” som ett verktyg för att legitimera kapitalistisk exploatering och den imperialistiska ordningen. Men varje bortmonterad staty avslöjar bara regimens rädsla – inte för stenen, utan för idén. Och det är en idé som aldrig kan rivas.
