KULTUR Den legendariska grekiska kompositören Mikis Theodorakis har gått bort, 96 år gammal. Trots att han under sitt liv fängslades, torterades och tvingades i exil både i Grekland och utomlands för sina åsikters skull kunde han komponera över tusen verk, som kom att spela en otroligt viktig roll för den revolutionära rörelsen.
Han föddes 1925 på den grekiska ön Chios, precis vid den turkiska gränsen. Redan som liten ville han bli kompositör och sin första konsert höll han vid 17 års ålder. Ett år därefter, 1943, åkte han till Aten och anslöt sig till den kommunistiska motståndsrörelsen ELAS. Efter att tyskarna besegrats tog britterna och den grekiska högern upp kampen mot landets kommunister och Theodorakis ledde en truppenhet i kamp mot dessa.
För det arresterades han och skickades i intern exil till ön Ikaria, som även skulle tjäna samma syfte som deportationsö under den grekiska juntan, vilket satt sin prägel på ön än idag. På grund av sin kommunistiska aktivitet hamnade han även på den ökända on Makronisos, utanför Aten. Ön användes som koncentrationsläger och där torterades politiska motståndare. Theodorakis själv blev levande begravd två gånger.
På 1950-talet ägnade han sig främst åt studier och musik och 1954 kunde han ta sig till Paris för att studera. Först 1960 skulle han återvända till Grekland och då göra några av sina viktigaste verk.
Tillbaka till rötterna och Grekland
När han återvände satte han igång med att tonsätta en rad diktverk, såväl samtida som tidigare. Hans kompositioner omfattade verk av bland andra Odysseas Elytis, Jannis Ritsos och Federico García Lorca. Dessa fortsätter att vara bland hans mest omtyckta och viktigaste.
1964 blev han även ledamot i det grekiska parlamentet för vänsterpartiet EDA, Enad Demokratisk Vänster. Även om partiet i viss utsträckning var en front för det grekiska kommunistpartiet, som varit förbjudet sedan andra världskriget, togs vissa steg mot att göra det till ett traditionellt vänsterparti.
När den grekiska militären tog makten 1967 gick Theodorakis till en början under jorden men arresterades några månader senare. Denna gång fängslades han först i fem månader och därefter väntade ännu en gång intern exil. Först skickades han till den lilla byn Zatouna på Peleponnesos och därefter till koncentrationslägret Oropos, på andra sidan sundet från ön Makronikos. Först efter en internationell rörelse ledd av bland andra Harry Belafonte och Dmitrij Sjostakovitj kunde han gå i exil i Frankrike.
Väl i Paris träffade han Salvador Allende och Pablo Neruda, vars Canto General han tonsatte.
Än en gång till Grekland
När juntan föll återvände han och 1974 höll han sin första konsert i Grekland sen hans återkomst. Konserten blev en stor manifestation till förmån för anti-fascismen, socialismen och drömmen om en bättre värld.
Från den första konserten efter juntans fall. Den filmades av tysk tv.
Detta skulle vara sista gången som han behövde återvända till Grekland efter exil och han kom att spela en stor roll i Greklands politiska liv, bland annat genom att förespråka en enad vänster. Han aktiverade sig också, tillsammans med den turkiska artisten Zülfü Livanesi för vänskapen mellan de turkiska och grekiska folken.
Under 80-talet gjorde han även flera uppträdanden i Tyska Demokratiska Republiken där operasångaren Gunther Emmerlich sjöng. Det var också under 80-talet han tilldelades Lenins Fredspris.
Gunther Emmerlich sjunger den tyska översättningen av Ena to Chelidoni i Leipzig
Trots att han i decennier stått vid det grekiska kommunistpartiets sida var hans sista tid inte utan en viss vacklan. Han deltog exempelvis som minister i den konservativa regeringen ledd av Konstatinos Mitsotakis i början av 90-talet. I ett sista brev till generalsekreteraren för Greklands Kommunistiska Parti (KKE), Dimitris Koutsoumpas, klargör Theodorakis dock att han ”vill lämna denna värld som kommunist”.
Det går därför knappast att överskatta den roll han spelat för den revolutionära rörelsen och man kan inte annat än känna respekt för de enorma uppoffringar Theodorakis gjort för människans framsteg och socialismen.
Vila i frid, kamrat!