UTRIKES I söndags ägde val till kommunfullmäktige i Österrikes näst största stad rum. Det var ett historiskt val, såtillvida att kommunistpartiet KPÖ blev största parti. Nedan publicerar vi en översättning av en kommentar som SKPs systerparti Partei der Arbeit gjort angående valresultatet.
I provinsen Steiermarks huvudstad Graz kunde KPÖ förra söndagen uppnå ett sensationellt och historiskt valresultat: Med nästan 29 procent av rösterna är man nu det starkaste partiet i stadsfullmäktige i Graz, man har fått tre stadsråd i stadens senat och man har därför enligt traditionen anspråk på att få utse borgmästare; till detta kommer också motsvarande resultat och mandat från stadsdelsnämnderna. Denna framgång för en kommunistisk lista eller överhuvudtaget en formation till vänster om socialdemokratiska SPÖ är unikt i Österrike och i landets historia.
För KPÖ Graz handlar det om ett ytterligare genombrott, som inte har fallit från klar himmel. Det är resultatet av ett årtiondelångt arbete som varit målmedvetet, konsekvent, flitigt och planmässigt genomfört. KPÖ i Graz har inte bara överlevt gorbatjovismen och dess följder, utan därefter också utvecklat ett kommunalt framgångsrecept och har hos befolkningen etablerat sig som ett socialpolitiskt välrenommerat, tillförlitligt och ärligt parti – detta har utgjort basen för partiets expansion fram till och med valsegern. På så sätt är det inte helt enkelt ett överraskande valresultat som man måste gratulera partiet till, utan det är en hel strategi med seriösa och koncentrerade etappmål som man uppnått. Till detta kan man också lägga vissa speciella förutsättningar som inte funnits eller finns på andra ställen. I slutändan är det dock det kontinuerliga och engagerade arbetet som lönat sig. Detta förtjänar respekt och erkännande.
I Graz har KPÖ inte bara lyckats gå i det socialdemokratiska SPÖs fotspår, som inte ens når upp till tio procent av rösterna längre, utan man har också lyckats appellera till vissa borgerliga skikt och därigenom samtidigt lyckats hålla högerpartiet FPÖ relativt litet. Det har mer att göra med moral och ärlighet och omvänt med förlusten av dessa egenskaperna hos de andra partierna. Att det tidigare borgmästarpartiet SPÖ å ena sidan förstört sig själva och å andra sidan bromsats upp av KPÖ när de väl försökt besinna sig är på alla sätt välförtjänt. Därmed uppträder KPÖ i första hand som en ”ersättnings-socialdemokrati” även om man inte får glömma att partiet redan 2003 hade över 20 procent av rösterna – dåförtiden kunde SPÖ ändå räkna med 26 procent av rösterna. Innehållsmässigt kan man naturligtvis säga: Det som KPÖ Graz gör motsvarar det som man hade kunnat förvänta sig av ett anständigt SPÖ; eller det som socialdemokratin förr i tiden genomförde och som man i Wien åtminstone delvis fortfarande gör, även om mycket utvecklas åt fel håll.
Medierna skyndar sig att kalla KPÖ Graz för ”pragmatiska”, de betecknas partiet till och med som KahrPÖ (efter sin lokala ordförande, Elke Kahr), och därmed skulle partiet inte vara ett ideologiskt parti i motsats till det envisa KPÖ i Wien. Det kunde naturligtvis inte vara mer falskt. I verkligheten är bristerna på marxistisk teori, ideologi, strategi och klasståndpunkt mycket större hos kamraterna i Wien. Även annars har man inte mycket gemensamt: De förutsättningslösa valallianserna som partiet i Wien och nationellt ägnar sig åt vill man inte veta av i Graz och man anser det heller inte vara nödvändigt. Förra årets stadsdelsvalsframgångar för ”vänster”-kandidaterna i Wien är en enskild händelse, KPÖs stöd i Graz är inte samma sak, utan i flera kommuner i Steiermark har partiet fått fäste efter ett envetet och långt arbete. Trots detta: I praktiken är detta arbete baserat på konceptet ”ett nyttigt parti för det dagliga livet”, på rådgivning och service, på ett arbete inriktat på välgörenhet. Det är knappast förkastligt – tvärtom – men ”marxismens kompass”, som man tidigare i Graz pratade om då och då ligger numera djupt begravd. KPÖ är naturligtvis inte ett marxist-leninistiskt kampparti.
Så måste det ju heller inte vara, även om k-ordet normalt väcker sådana associationer. Klasskamp, socialistisk revolution och kommunism är knappast ord som KPÖ Graz tar i munnen och som påverkar deras verksamhet på något sätt. När man erkänner detta kan man också ur ett marxist-leninistiskt perspektiv kasta en lugn blick på partiet i Graz och Steiermark: Det är en anständig och medborgarnära socialpolitik som inbegriper konkret hjälp och strävan efter reformer, som i sig har ett värde. I egentlig mening är det dock varken kommunistiskt eller revolutionärt, utan reformistiskt och socialdemokratiskt. När man dock inte har sådana anspråk eller försöker framställa sig som något man inte är skulle man kunna leva med detta utan invändningar. Då skulle man till och med kunna glädja sig över SPÖs valframgångar.
På så sätt är det inte det marxist-leninistiska Partei der Arbeit Österreichs (PdA) uppgift att mästra KPÖ med ideologiska lärdomar, eftersom alla måste gå sin egen väg. Därför återstår det bara att slå fast att det finns olika vägar med olika mål och metoder. PdA är i förhållande till KPÖ i Graz någonting väldigt annorlunda, framför allt när det gäller borgerliga val. Är man medveten om detta, så kan man i första hand koncentrera sig på vad man själv har att göra och i andra hand försöka vårda avspända relationer. Nu är det KPÖ Graz uppgift att i en position med regeringsansvar i Österrikes andra största stad organisera förvaltningen av kapitalismen; PdAs uppgift är fortfarande att nationellt och internationellt bygga en kamporganisation för störtandet av kapitalismen.
Tibor Zenker
