KLIMAT I Sydafrika pågår just nu massiva folkliga protester mot att Shell söker efter nya olje- och gasfyndigheter i havet med stöd av Sydafrikas regering . Lokalbefolkning, urinvånare och miljörättsgrupper har mobiliserat.
Regeringen reagerar kraftigt och aggressivt på protesterna. Ministern för mineraltillgångar och energi Gwede Mantashe skällde ut aktivisterna och menade att de var förtryckare – av inget mindre än den ekonomiska utvecklingen – och likställde miljöaktivism med apartheid.
Naturligtvis är utökningen av den fossila sektorn helt i strid med både vad som undertecknades på COP26 och det gamla Parisavtalet. Utvinningen av fossila bränslen måste stoppas omgående för att förhindra att atmosfären värms upp till mer än 1,5 grader, något som dock ser tämligen hopplöst ut. Sydafrika kommer i nuläget på trettonde plats som utsläppare av växthusgaser och har enligt COP 26 lovats stora ekonomiska bidrag för att avsluta sin fossila energiutvinning – men som förväntat handlar kapitalets miljöpolitik mest om ord i det fall handling skulle hota profiten.
Shells planer hotar både människor och havslevande djur
Xhosa-folket på östkusten har i hundratals år levat jordbruk och fiske och hotas nu av Shells planer. Den lokala Amadiba-protestkommitténs grundare Nonhle Mbuthuma, säger också att Shells aktiviteter knappast kommer att ge några jobb till Xhosa-folket. Befolkningen har redan i årtionden protesterat mot exploateringen av kusten de behöver för att överleva – det handlar om mat, inte om profit, säger Mbuthuma. Dessutom har havet också en andlig dimension för kustborna, som nu får sina traditioner förstörda av de industriella aktiviteterna.
Genom Shells planer påverkas också livet i havet runtom Sydafrika. Shell avser att sända ut seismiska chockvågor i tio-sekunders intervaller varje dag, något som ska pågå i fem månader. Chockvågornas eko analyseras och berättar var man kan finna olja och naturgas, och risken är stor att den outforskade tekniken stör de havslevande djurens beteende. Flera vetenskapsmän har vänt sig till regeringen med ett öppet protestbrev.
Som om detta inte vore nog är det tilltänkta exploateringsområdet också utsatt för en stark havsström, som innebär ökad olycksrisk och som skulle göra det svårt att hantera eventuella oljespill.
Vad som inger hopp är emellertid de massiva protesterna – de största i landet sedan apartheidtiden, och ett bevis på att miljön är en brännande fråga för värdens fattiga.
Marina Weilguni
