Varför ökar repressionen?

LEDARE (3/2023) Den senaste tiden har lag på lag kommit som inte bara begränsar yttrandefriheten i Sverige men som också ger fler befogenheter till statens repressiva arm, samt skärper straffen för de som på ett eller annat sätt inte accepterar statens våldsutövning.

En inte alltför långrandig lista på dessa lagar skulle räkna upp den relativt nya lagen om blåljussabotage, som fick sin första prövning efter de så kallad påskupploppen och ledde till fleråriga fängelsestraff för de åtalade. Sen skulle listan fortsätta med de utökade befogenheterna för ordningsvakter, som regeringen vill genomföra, vilka skulle ställa ytterligare personal till polisens förfogande, utan att dessas utbildning skulle behöva bekostas. Efter det skulle listan kompletteras med den nya terrorlagstiftningen som den socialdemokratiska regeringen införde och som gör det möjligt att klassificera alla hot mot den bestående ordningen som terroristiska. Denna lag bygger också den nuvarande regeringen vidare på när den vill göra alla former av stöd till terrororganisationer olagligt. Listan skulle också inkludera de nya begränsningarna för journalister, som inte längre får undersöka och publicera material som kan skada Sveriges relation till ett annat land. Man kan för all del också inkludera de drakoniska anti-strejklagar som genomfördes för några år sedan av Socialdemokraterna.

De borgerliga friheterna gör man sig uppenbarligen enkelt av med vid behov. Men vari består då detta behov?

Nära till hands ligger Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Turkiet sätter sig på tvären och Sverige vill gå Turkiet till mötes. Alla politiker säger att det inte handlar om det, men när Tobias Billström uttryckligen förklarar att det är PKK-flaggor som man inte ska få vifta med i sommar, så är det rätt uppenbart vad man fiskar efter.

Lika nära till hands ligger en ökad kriminalitet, som regeringen vill skylla på invandringen. Genom populistiska svar på djupt problematiska frågor, som varifrån kriminaliteten kommer och hur den bäst bekämpas, vill regeringen naturligtvis också vinna röster tillbaka från Sverigedemokraterna.

Ingen förklaring ger dock ett uttömmande svar på varför detta sker. För att få detta måste vi blicka djupare in i kapitalismens hjärta.

Repressionen ökar i takt med motsättningarna

Journalisters möjlighet att undersöka statens förehavanden blir alltmer problematisk för staten i takt med att utrikespolitiken blir mer komplicerad; detta blir den i takt med att motsättningarna i världen ökar. Relationerna blir mer delikata och det blir viktigare att inte röja hemligheter.

Hårdare straff och skarpare beväpning för polisen blir intressant när man ser ett framtida behov av det. Har polisen klarat sig utan exempelvis tårgaskanoner hittills finns det ingen anledning att skaffa dem om man inte förutser ett ökat behov av dem. Med dessa står man redo för tider av social orolighet.

Hårdare anti-strejklagar när folk knappt strejkar? Med blick mot framtiden angriper kapitalet arbetarna innan de ens förstått att de är angripna. Det är inte de nuvarande strejkerna man angriper, utan de framtida.

Kapitalet stiftar inte bara lagar för nuet, utan också för framtiden. De är beredda och de väntar sig hårdare tider, eftersom de också ser hur motsättningarna i världen ökar.

Kampen om transportrutter, avsättningsmarknader, råvaror, industrier och geopolitiska fördelar blir allt hårdare och har hårdnat framför allt de senaste 10 åren, sedan Ryssland med kraft gick in i Syrien och den ryska och västerländska imperialismen möttes i skarpt läge. Sedan dess har motsättningarna och kampen inte mattats av, utan skärpts. Nu möts de bägge sidorna i Ukraina, där folket får plikta med livet för att kapitalet på bägge sidor vill säkra sina intressen.

När en gång motsättningarna i världen blir så hårda att även Sverige aktivt griper in i utvecklingen står därför den svenska borgerligheten redo. En arbetsmarknad som är passiviserad, en välutrustad poliskår med en svans av ordningsvakter, kringskuren yttrandefrihet och en skrämd journalistkår är oerhört bra förutsättningar för den svenska kampen om bytet runt om i världen.

Framtiden är hård och det väntar stora kamper. Borgarna är redo för dem medan arbetarna saknar både organisation och ledning. Framför oss ligger stora utmaningar som kräver både tålamod och hårt arbete men som inte heller går att undvika, för den som vill bryta den utveckling som rullar på med full fart. Och att bryta den är möjligt; det har gjorts förut och det måste gå att göra igen. Det hänger till syvende och sist på oss alla och huruvida vi lyckas besvara den över hundra år gamla frågan korrekt – socialism eller barbari?

En tanke på “Varför ökar repressionen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.