VAL 2026, KLIMAT Nu har vi Almedalsveckan bakom oss, och systempartierna har gjort vad de kunnat för att utveckla sin demagogi och fiska röster till hösten. Denna kokheta sommar, när tusentals människor redan har dött på kontinenten och möjligheterna att klara klimatmålen i Paris-avtalet försvinner vid horisonten kan det ju vara intressant att se vad de hade att säga om just klimatet.
Först kan vi konstatera att många inte sa någonting alls – KD:s Ebba Busch teg om klimatet och det gjorde även Liberalernas Simona Mohamsson, SD:s Jimmie Åkesson och den moderate statsministern Ulf Kristersson.
Att Tidöpartierna teg är inte så förvånande – men kanske sa Socialdemokraterna nåt intressant? Jo, Magdalena Andersson menar att grön teknik är vägen fram och ska göra svenska företag konkurrenskraftiga, och att det är vad man ska föra fram i ett EU som börjat vackla i klimatfrågan. Jaha, frestas man säga – det är profiten det gäller och den ”gröna” industrin. Men då borde väl Centern och Miljöpartiet vara med på båten och komma med gröna lösningarför kapitalet, och det gör de naturligtvis. Miljöpartiets Daniel Helldén förde fram ungefär samma budskap som sossarna: här finns stora möjligheter för den svenska kapitalismen som ska hålla ut mot konkurrenterna från Kina och USA. Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist var dessutom skäligen vag: jodå, man ska sänka varje regering som inte sänker utsläppen, menade hon. Känns inte så trovärdigt.
Då återstår Vänsterpartiet som många bekymrade vänstermänniskor sätter sitt hopp till, men det blev tunt och vagt även här. Allemansrätten värnar Nooshi Dadgostar om, liksom utbyggnad av elnäten och halverade priser på kollektiva transportmedel.
Tystnad och mumlande
På vad beror då tystnaden och mumlandet? Ja, kanske är det så enkelt att vartenda ett av de här partierna vill bevara kapitalismen och därmed ett samhälle som drivs av jakten på profit. Och det betyder i sin tur att ingen lösning kan erbjudas alla de människor som på allvar börjar oroa sig över klimatet.
För man kan ju inte minska utsläppen från fossil energi och fortfarande producera billigt skräp i massor för arbetarklassen att konsumera i brist på bättre. Ta bara klädindustrin där undermåliga kläder i dålig kvalité prånglas ut billigt i enorma mängder, och sedan kasseras när både passform och utseende försvunnit. Inte kan den industrin förbli profitabel med så mycket dyrare alternativ energi eller med tunga krav på att hushålla med det fossila. Inte heller kan alla transporter som rusar fram på vägarna till butikerna plötsligt gå på räls eller i elbilar – vad skulle speditörerna tjäna på det? Och längre ner i näringskedjan blir de bolag som samlar in gamla textilier och skickar dem till tredje världen utan vinst. Ja, om företagen inte ska gå i konkurs och folk förlora sina jobb, så finns det ingen lösning – en alternativ billig energi som kan användas lyser med sin frånvaro.
Och det här kan man förstås också säga om förpackningsindustrin med de trippelt inpackade kexen, den taskiga elektroniken som går sönder efter några år och inte kan repareras, leksaksbilarna som tappar hjulen efter en dag i sandlådan, och tusen andra saker. Vi konstaterar att ett regelverk som tar hand om miljön och hållbarheten vore rena mordet på kapitalismen – och kapitalismens stat mördar hellre både oss och planeten än att låta detta ske.
Vad blir det då kvar för systempartierna ?Att övertyga folket en och en om att miljön är värd pengarna: ditt drivmedel, dina kläder, ditt boende och din mat kostar mer, men det gör väl inget – det är ju för en hållbar framtid? Det där vågar man sig inte riktigt på i tider där reallönen sjunker, hyrorna stiger och matkassen kostar allt mer. Människor kan bli rasande när grundvalen för deras liv hotas, och alltså är det bäst att vara tyst eller släppa ifrån sig lite vaga snällheter.
Den som till äventyrs oroar sig för andra miljö- och klimataspekter än hur man ska strypa det fossila flödet blir ännu mer besviken. Avskogningen som drabbar enorma skogsarealer som Amazonas, som hittills kunnat sluka en hel del växthusgaser, kan inte stoppas. Regnskogen avger koldioxid till atmosfären numera istället för att suga upp den, och de nyskapade betesarealerna som fylls på med nötboskap bidrar med enorma mängder metan. Våtmarkerna försvinner med samma effekt på närmare håll. Men hur ska köttproducenterna kunna få sin profit om betesmarkerna inte ständigt ökar? Och om man nu kunde få folk att sluta äta kött: de snabba profitabla grödor som istället ska ätas av oss absorberar inte nämnvärt så mycket växthusgaser som skogen de ersätter. Otrevligt värre, och bäst att bara mumla om det också.
Staten och kapitalet kan inte fixa klimatet
Den som står villrådig inför det trötta klimatpratet från vänster till höger gör bäst i att tänka utanför ramarna, utanför den agenda som systempartierna målar upp och som ter sig så otroligt likadan från Nooshi till Ebba. För visst går det att planera energianvändning, både fossil och alternativ. Visst kan transporter bli miljösmarta och produkter hållbara och kvalitativa. Visst kan vi slippa skräp och hitta det som fyller våra behov på riktigt, visst kan allt det här genomföras utan katastrofala fördyringar – men inte när det sitter parasiter i vartenda hörn och suger blodet ur de arbetande människorna. Staten och kapitalet kan inte fixa klimatet, och systempartierna vet hur det är.
Det gör också kommunisterna. En grön framtid är möjlig bara om den är röd, om vi tillsammans planerar och verkställer det som gagnar människan bäst. Vi mumlar inte och vi tiger inte – det finns ingen annan väg och du är välkommen att kämpa för en hållbar värld tillsammans med oss i Sveriges Kommunistiska Parti.
Marina Weilguni
