FACKLIGT Bilarbetarna i USA har strejkat i 41 dagar och verkar äntligen ha Ford på knäna. En preliminär överenskommelse har nämligen nåtts och det återstår att låta fackföreningens medlemmar godkänna den.
Sedan den 15 september har United Auto Workers (UAW) strejkat vid de tre största biltillverkarna i USA – Ford, General Motors och Chrysler-ägda Stellantis. Som mest har lite över 45 000 arbetare strejkat och det är även första gången som en strejk riktar sig mot de tre företagen samtidigt. Nu har ett av de tre stora företagen, som tillsammans står för 50 procent av den amerikanska bilproduktionen, nått en preliminär överenskommelse med UAW.
I överenskommelsen finns bland annat löneökningar på 150 procent fram till april 2028 för de lägst avlönade, varav några kommer få en omedelbar löneökning på 85 procent. För andra arbetare, som redan är bättre betalda väntar löneökningar på omkring 30 procent under en period på fyra år. Ingångslönen höjs också med 68 procent. Det betyder viktiga reallöneökningar för arbetarna, som även i USA lider under inflationen.
Utöver själva löneökningarna har man kommit överens om att avskaffa lönespridningen och de olika lönenivåerna som finns inom Ford och man har lyckats förbättra pensionen för de arbetare som redan gått i pension.
Nu återstår för fackföreningens medlemmar att godkänna avtalet i en omröstning. Strejken vid Stellantis och General Motors fortsätter samtidigt, eftersom inget avtal ännu nåtts där.
Det lönar sig alltid att kämpa
De strejkande bilarbetarna visar att det lönar sig att strejka. De har vunnit stora reallöneökningar och säkrat en bättre villkor än de någonsin hade kunnat göra utan en strejk och utan en kamp.
Samma sak visade också de brittiska järnvägsarbetarna tidigare i år att kamp lönar sig när de strejkade och vann löneökningar på upp till 15 procent. Även Norges arbetare kunde vinna reallöneökningar efter LO:s första strejk på 20 år.
I Sverige har det knappast strejkats och de strejker som faktiskt har ägt rum har alla syftat till att nå upp till det beryktade märket, som i år landade på reallönesänkningar på flera procent. Det är tydligt att den som inte vågar kämpa inte heller kan vinna något och att det är nödvändigt att sätta fackföreningarna i händerna på kampvilliga arbetare istället för socialdemokratiska kompromissledare.
