FACKLIGT I slutet av förra veckan tecknade Transport och Sveriges Hamnar ett kollektivavtal. Det sätter käppar i hjulet för Hamnarbetarförbundet, som organiserar majoriteten av landets hamnarbetare.
Som så många andra avtal har Transport följt det så kallade ”märket” som industrin sätter. Det hamnade för två år framåt på nominella löneökningar i storleksordningen 3,9 procent, vilket betyder en reallönesänkning på flera procent.
– Det här är ett tryggt och acceptabelt avtal för Transports medlemmar i Sveriges alla hamnar, menar Tommy Wreeth, Transports förbundsordförande, som tidigare också kallat andra lönesänkningsavtal för ”det bästa som går att få”.
Kritik från Hamnarbetarförbundet
Det största fackförbundet i de svenska hamnarna är dock inte Transport, utan Hamnarbetarförbundet, som nu ser vissa svårigheter för de egna förhandlingarna, samtidigt som man riktar kritik mot det nya avtalet.
Förbundet skriver att själva avtalet mer eller mindre följer det föregående avtalet, med några få undantag. Lönepåslaget är större (men kom ihåg – inflationen är ännu större!) och i utbyte har Transport kastat de behovsanställda och vikarierna åt hajarna. I det nya avtalet får de som arbetat en viss period som vikarie inte företräde vid nyanställningar och istället för de fast anställda en extra summa som vid avtalsperiodens slut uppgår till 144 kronor i månaden. Så lite kostade det företagen att skaffa sig ännu mer makt över arbetarna och ännu bättre möjligheter att sätta behovsanställningar i system.
Dessutom sätter Transports avtal käppar i hjulet för Hamnarbetarförbundets egna förhandlingar. Transports avtal kommer nu att betraktas som det först ingångna avtalet i hamnarna och som därför begränsar vad Hamnarbetarförbundet kan uppnå, eftersom företagen enligt Arbetsdomstolens praxis kan bortse från en hel del av det som skulle kunna skrivas in i Hamnarbetarförbundets avtal, just eftersom det då inte skulle vara det först ingångna i branschen.
