KLIMAT Nu är det officiellt: juni månad är den hittills varmaste som uppmätts globalt (den förra varmaste junimånaden inträffade 2019). Det är väntat – årets olika värmerekord både i hav och på land har redan tidigare slagit forskarna med förvåning.
Zeke Hausfather, som sitter i FN:s klimatpanel, och arbetar med temperaturrekord och klimatmodellering, säger att juni i år är 0,16 grader Celsius varmare än 2019. ”Det värdet ligger 1,46 grader C över de genomsnittliga värden för juni månad som vi kunde se under den förindustriella perioden 1850-1899” skriver han på Twitter.
Det slogs många värmerekord under året, vilket ledde till den hittills varmast uppmätta medeltemperaturen för jordklotet den 3 juni – då passerades nämligen strecket 17 grader. Enligt en artikel i the Guardian är det tänkbart att årets El Niño, som kommer ovanpå människans utsläpp av växthusgaser, har knuffat in uppvärmningen i en mer nyckfull och oberäknelig fas. Här påpekas att El Niño-fenomenet kommer allt oftare pga den globala uppvärmningen och att andra klimatfaktorer också spelar in.
Det viktiga är att se på den stora bilden och inte titta på en enda typ av händelse säger Michael Mann, professor vid University of Pennsylvania, och se på vad fossila bränslen orsakar: kraftfulla extrema väderhändelser som orkaner, torka, värmeböljor, skogsbränder och översvämningar – alltsammans beroende på vad som pumpas upp i atmosfären i form av växthusgaser.
Att se fossila bränslen som den enda orsaken till klimatkrisen och ersätta dem med olika ”gröna alternativ” kan emellertid vara en enorm fallgrop, där de gröna alternativen för det första själva ofta är beroende av fossila bränslen för tillverkning av komponenter, och för det andra orsakar miljökatastrofer som avskogning, exempelvis för att producera biobränsle, som i sin tur ökar växthusgaserna i atmosfären, plastframställning med tillhörande farligt avfall eller utsläpp av farliga ämnen i naturen för att utvinna metaller för batterier. Kärnkraft ses ofta som ”grönt” men är fortfarande behäftat med stora risker och problem som lämpas över på framtiden.
En hållbar, planerad energianvändning för människans verkliga behov och inte för kapitalismens profit är den enda lösningen – inte minst när vi ser att den enorma produktionen av vetenskapliga rapporter, allvarliga varningar och mindre allvarliga politiska löften från parlamentariker inte har någon som helst effekt på klimatkrisens utverckling.