UTRIKES Efter en blixtoffensiv har talibanerna tagit makten i Afghanistan. Presidenten har lämnat landet och de sista flyktingarna trängs på Kabuls flygplats i ett desperat försök att fly landet. Regeringens och statens kollaps har överraskat lika mycket som talibanernas framfart.
På bara några veckor har regeringens strukturer fallit samman som ett korthus och flera provinshuvudstäder per dag har fallit i talibanernas händer. Ofta har det skett utan blodspillan. Samma scenario utspelades i Kabul, där talibanerna kunde ta makten utan större strider.
Regeringens snabba kollaps visar ett djupt misslyckande att bygga upp fungerande strukturer. Korruptionen har varit kronisk och brist på både medicin och mat har plågat befolkningen. Samtidigt har talibanerna kunnat förkroppsliga motståndet mot den utländska ockupationen och därigenom vunnit en viss legitimitet.
I en undersökning från i år gjord av Asia Foundation, som finansieras av den amerikanska regeringen, framgår att en majoritet av befolkningen kunde acceptera en talibanstyrd regering. Å andra sidan svarade hälften att det var viktigt att försvara de utländska truppernas närvaro. Viktigast över hela spektrat var dock bland annat försvaret av kvinnors rättigheter och jämlikheten mellan de olika etniska grupperna.
Med tanke på stiftelsens närhet till den amerikanska regeringen bör man ta den med en nypa salt, särskilt då man säkerligen ställer frågor med ett visst syfte och att man varit begränsad i sitt urval – det är inte osannolikt att man undvikit talibanstyrda områden. Undersökningen är dock tydlig med att talibanerna har ett starkt stöd bland befolkningen.
Toleranta talibaner?
När maktövertagandet var ett faktum var talibanerna snabba med att gå ut med att man kommer att respektera kvinnors rättigheter, förutsatt att de bär hijab.
I förhållande till flera etniska minoriteter har man också tonat ner sin radikalitet, vilket framför allt banat väg för talibanernas framfart i norr. Där har man kunnat rekrytera turkmener, uzbeker och tadzjiker, vilka tidigare varit fientligt inställda till talibanerna, som traditionellt rekryterat från den största folkgruppen pashtuner.
För något år sen kunde man till och med läsa om en hazarisk ledare som rekryterats till talibanerna, i ett försök att framställa den islamistiska rörelsen som mer tolerant. Det bör dock inte ses som annat än ett undantagsfall med tanke på att hazarerna fått utstå en enorm rasism och ett fruktansvärt förtryck under talibanernas styre.
Dessa öppningar, i kombination med de internationella intressen som finns i landet, bäddar för en motsättningsfylld framtid. Kina har redan etablerat kontakter med talibanerna och gjort sig beredda på ett talibanstyrt Afghanistan, samtidigt som Iran, Ryssland och Pakistan har stora intressen i landet. De etniska, religiösa, regionala och stormaktspolitiska motsättningarna inom landet bäddar därmed för en konfliktfylld framtid.
