INRIKES Ja, om man ska tro Socialdemokraterna. Därför vill de fortsätta skicka vapen till landet och man vill dessutom förse Ukraina med Jas 39 Gripen, dock efter att Sverige blivit medlemmar i Nato. Men hur står det egentligen till med Ukrainas demokrati?
För att kalla Ukraina demokratiskt behöver man göra våld på verkligheten, för att uttrycka det milt. Medan raketerna slagit ner i bostadsområden och unga människor tvingats ut i ett krig som de utkämpar för någon annans skull, så har den ukrainska borgerligheten tagit tillfället i akt och avskaffat demokratin för en stor del av befolkningen.
Kampen mot oliktänkande pågår på flera fronter i Ukraina och kriget innebar inte kampens start, utan dess intensifiering. Redan innan kriget infördes hårda lagar som reglerade bruket av minoritetsspråk, vilkas ställning försvagades för att ge plats åt ukrainskan. Dessa följdes också av restriktioner och senare förbud av import av böcker från Ryssland, vilket sedan kriget inletts förbjudits helt. Även rysk kultur har på sina platser helt förbjudits i offentligheten. Dessutom anstränger regeringen sig till det yttersta för att utradera landets historia, framför allt de ukrainska arbetarnas historia – både sovjetiska och ryska historiska personer ska utraderas från stadsbilden.
På den politiska fronten har man angripit kommunisterna hårt. Redan 2015 förbjöd man kommunism och fascism och det ukrainska parlamentet brännmärkte den kommunistiska ideologin som kriminell. Därefter har hela tiden situationen för de ukrainska kommunisterna förvärrats, tills dess kommunistpartiet slutligen förbjöds 2022. Denna väg har kantats av tortyr och förföljelse av kommunistiska militanter, såsom bröderna Kononovich och Georgi Boiku.
Sedan kriget inleddes har inte bara kommunistiska politiker och aktivister drabbats av repressionen, utan all opposition har kuvats. I början av förra året förbjöd regeringen Zelenskyj elva oppositionspartier, däribland landets näst största parti. Kort därefter gav man sig själva ytterligare befogenheter att godtyckligt förbjuda oppositionella partier genom att göra det förbjudet att ”förneka den väpnade aggressionen mot Ukraina”. Som om inte det vore nog har det blivit praxis att upphäva det ukrainska medborgarskapet för framstående oppositionspolitiker.
På det arbetsrättsliga området har regeringen heller inte legat på latsida. Genom en lag som stiftades 2022 ställdes fackföreningarna mer eller mindre helt åt sidan i alla företag med färre än 250 anställda. Sådana företag utgör minst 80 procent av alla landets företag och därmed ställdes också arbetarna i de företagen utanför lagen, eftersom alla förhandlingar i dessa företag efter lagens införande måste ske direkt mellan arbetaren och kapitalisten. Fackföreningarna stängs därmed av från 80 procent av landets arbetare.
Vad är det då för regering som gör allt detta?
Den regering som Socialdemokraterna inte tvekar att kalla demokratisk består knappast av några trevliga personer. Det finns täta band mellan regeringen och de fascistiska band som sedan långt innan den imperialistiska invasionen stred mot separatisterna och folket i östra Ukraina. Bataljoner som Azov, Aidar och Sjachtjorsk är bara några av de högerextrema och nazistiska grupper som avlönas av ukrainska myndigheter och som integrerats i de officiella stridskrafterna. Ledarna för dessa grupper belönas också av Zelenskyj i egen hög person i det ukrainska parlamentet.
Zelenskyj själv, nyligen på besök i Sverige, har knappast en fläckfri bakgrund. När han fortfarande arbetade som komiker var han inte så sugen på att betala skatt, varför han också såg till att öppna bankkonton i tre olika skatteparadis och när han väl gick in i politiken försökte han dölja det genom att skriva över tillgångarna på en vän. Pengarna från hans konton gick via vännen till hans fru. Vad som hänt med hans tre lyxfastigheter i London förtäljer inte historien.
Vem är egentligen intresserad av Ukrainas demokrati?
Om vi ska vara ärliga, ingen. Det är ingenting annat än ett svepskäl för att göra det militära stödet mer acceptabelt i människornas ögon – det är enklare att sälja in militärt stöd för en demokrati än militärt stöd för att stärka det svenska och västerländska kapitalets intressen.
Därför är det också nödvändigt att skarva en del med sanningen. Ingen socialdemokrat – eller annan borgare heller, för den delen – kommer att diskutera bristerna i den ukrainska demokratin eller den repression som regeringen riktar mot oppositionella, vare sig de är kommunister eller inte. Det skulle nämligen innebära att man måste erkänna att det militära stöd man ger inte kommer någon demokrati till dels, utan kommer en auktoritär och odemokratisk stat till del.
Hur det faktiskt står till med demokratin i Ukraina bryr sig ingen om. Zelenskyjs regering kommer fortsätta med repressionen och västerländska borgare kommer fortsätta hylla hans demokratiska insatser och vapnen kommer flöda. Verkligheten är i sammanhanget ointressant att förmedla.
